Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige - Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkliga dödsfall i Sverige 1951
Gösta Bagge
Den 3 januari avled professor
emeritus, förutvarande statsrådet Gösta
Bagge i sitt hem i Stockholm. Han var
född i Stockholm 1882. Ur Sv. D:s
dödsruna över honom återges här följande:
Studieåren i Uppsala förde Gösta Bagge in
i den krets som vid sekelskiftet var samlad
kring Harald Hjärnes kateder, och ur den
kretsen framgick sedermera den nya serien av
Svensk Tidskrift, för vilken Bagge under snart
två årtionden stod i spetsen. År 1917 blev han
fil. dr och docent hos Gustav Cassel på en
utmärkt avhandling om Arbetslönens reglering
genom sammanslutningar. När 1920 det
nyinrättade institutet för socialpolitisk och
kommunal utbildning vid Stockholms högskola —
senare känt som Socialpolitiska institutet —
skulle få sin förste chef var Bagge
självskriven — han hade i själva verket varit en av de
drivande krafterna för institutets tillkomst.
Följande år blev han professor i
nationalekonomi och socialpolitik vid Stockholms
högskola. Som föreståndare för Socialpolitiska
institutet och som lärare i nationalekonomi
utövade han ett betydande inflytande. Redan
tidigt ägnade han vid sidan av sitt
vetenskapliga arbete och sin akademiska undervisning
ett stort intresse åt praktisk-politiskt arbete,
med särskild inriktning på sociala uppgifter och folkbildning.
Under uppsalaåren hade han förvärvat en mångsidig politisk orientering och ett intresse i första
hand för utrikespolitik och försvarspolitik, som kom att i hög grad prägla Svensk Tidskrifts
insatser under de första åren efter 1911. Men Gösta Bagge var också socialpolitiker; både i
kommunalpolitiken och rikspolitiken företrädde han en positiv och aktiv linje, vilken visserligen
inte alltid överensstämde med den officiella högerpolitiken men som otvivelaktigt i längden
kom att utöva ett betydande inflytande på denna.
Redan 1913 blev Bagge ledamot av Stockholms stadsfullmäktige, som han tillhörde till 1926,
under några år som andre vice ordförande. Han deltog också med kraft och självständighet i
högerorganisationens verksamhet i Stockholm och beklädde där under några år
ordförandeposten.
Till riksdagen kom han jämförelsevis sent, strax innan fyllda 50 år. När han 1932 inträdde i
första kammaren väckte han redan genom sina första inlägg uppmärksamhet och intresse. Efter
två år blev han förstakammarhögerns ledare, och när Arvid Lindman 1935 lämnade
ordförandeskapet för Högerns riksorganisation och riksdagshögern, valdes Gösta Bagge till hans
efterträdare. Han mottog denna uppgift under svåra och brydsamma förhållanden, men han tog den
som en skyldighet, som han fyllde med hängivenhet och självuppoffring. Motgångar och
prövningar förmådde inte nedslå hans mod och hans fasta tro på högerns uppgift och framtid.
Som ett parti i minoritet kunde högern under Gösta Bagges ledning icke fira några egentliga
parlamentariska triumfer men lyckades dock göra sig gällande i riksdagsarbetet och i den
politiska diskussionen på ett sätt, som vann respekt och förtroende. När samlingsregeringen bildades
i december 1939 blev Gösta Bagge ecklesiastikminister. För denna post var han högt kvalificerad,
och han fyllde den med levande intresse. Ett av hans viktigaste initiativ var 1940 års
skolutredning, som gav uppslaget till den stora skolreformen. Själv satt han under flera år som
utredningens ordförande. Vid sidan av departementschefssysslan hann han aktivt deltaga i
utformningen av samlingsregeringens allmänna politik och samtidigt kvarstod han som
högerpartiets ledare.
Denna arbetsbörda blev i längden alltför tung, och i februari 1944 lämnade Bagge regeringen
för att hösten samma år avsäga sig ordförandeskapet i högerpartiet, då Fritiof Domö valdes till
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
