Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet - Philippe Pétain - Konung Abdullah av Jordanien - Ernest Bevin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befogenhet, varigenom Laval blev i stånd att mer obehindrat än någonsin gå tyskarnas
ärenden. På nyåret 1944 tvingades Pétain att i sin regering bereda plats för några av tyskarnas mest
nitiska redskap i Frankrike och var därefter praktiskt taget maktlös. Den 20 augusti 1944
betecknade den tragiska avslutningen på Pétains fyraåriga regeringstid i Vichy: han fördes då av
tyskarna till Belfort i det tyskocküperade Frankrike.
När Pètain efter Frankrikes befrielse ställdes inför rätta vägrade domstolen att räkna den
anklagades ålder som förmildrande omständighet och dömde honom 1945 till döden. General de
Gaulle, som då var regeringschef, förvandlade domen till livstids fängelse. Under de senaste
åren var Pétain långa tider fullständigt apatisk.
Konung Abdullah av Jordanien
En av arabvärldens mest inflytelserika och färgstarka härskare konung
Abdullah av Jordanien blev på morgonen fredagen den 20 juli mördad i
förgården till Aqsamoskén i Gamla Jerusalem. Abdullah var på väg till moskén
för att förrätta sin bön på den heliga fredagen, då mördaren, en medlem av
fanatikersekten ”Det heliga krigets regemente”, dök upp ur ett prång strax
innanför tempelporten och avlossade en rad skott mot den 69-årige monarken, som
omedelbart avled. Mördaren fick genast med livet plikta för sin ogärning,
nedskjuten av den mördades livvakt. Enligt uppgift skulle mördaren ha varit
besol-dad av Abdullahs dödsfiende, förre stormuftin av Jerusalem Haj Anim el Hussein,
vilken av Abdullah berövats sin forna makt.
Med kung Abdullah ibn Hussein av Hashemidernas ätt försvann en förnäm profil ur den
glesnande brittiska vänkretsen i Mellersta östern. Han var städse lojal mot Storbritannien, och
hans förbindelser med britterna gick långt tillbaka i tiden. Under virrvarret i Palestina efter
britternas avtåg i maj 1947 vann dåvarande emiren Abdullah en bestående framgång genom att
till sitt rike lägga Samarien och det s. k. Gamla Jerusalem. Är 1948 antog han titeln konung av
Jordanien. Etter mordet på kung Abdullah beslöt det jordanska kabinettet att den mördades
andre son, emir Naif, tills vidare skulle inta posten som regent. Äldste sonen, emir Atlal, som
motarbetade sin fader under Palestinakonflikten och som på grund av ”nervösa besvär”
avlägsnats från hovet i Amman, uppehöll sig vid mordet på fadern i Schweiz och gjorde därifrån sina
anspråk på Jordaniens tron gällande. Han utropades även den 5 september till Jordaniens konung.
För delaktighet i mordet på kung Abdullah arresterades åtta personer, av vilka fyra dömdes
till döden och avrättades. Komplottens huvudmän, dr Musa Hussein och förre militärguvernören
i Jerusalem överste Abdullah Tell, lyckades dock komma undan och fann en fristad i Egypten.
Under rättegången gjorde åklagaren gällade att ”dödsdomen” över kung Abdullah fällts av
de sammansvurna redan i april 1950.
Ernest Bevin
Storbritanniens förre utrikesminister sedermera lordsigillbevararen Ernest
Bevin avled lördagen den 14 april, drabbad av en hjärtattack, 70 år gammal.
Dödsfallet kom under förberedelserna för en längre rekreationsvistelse på
Kanarieöarna.
Ernest Bevin nådde sin första berömmelse som fackföreningsledare, och han närmade sig
pensionsåldern som sådan, då han 1940 av Churchill kallades till den mycket betydelsefulla
posten som ledare av den brittiska arbetskraftens mobilisering för det totala kriget; i sitt 65 :te
levnadsår hade han inträtt, då han som brittisk utrikesminister fick göra en betydelsefull
insats i efterkrigsperiodens internationella umgänge. Han innehade denna post längre än någon
företrädare sedan sir Edward Grey, Storbritanniens utrikesminister vid första världskrigets
utbrott.
Som nybliven ombudsman i dockarbetarförbundet gjorde Bevin sin första insats av nationell
betydelse genom att 1915 föreslå ett särskilt arbetsministerium, en tanke som kort därefter
förverkligades av Lloyd George. Vid generalstrejken 1926 var Bevin en av de drivande krafterna
och betecknades som strejkens ”generalstabschef”. Den slöt med bakslag för arbetarrörelsens
strävanden, och Bevin slog därefter in på det fredliga samarbetets väg i förhållande till
arbetsgivarna. Han gjorde sitt inträde i politiken direkt som regeringsmedlem — som arbetsminister
under Churchill — och blev snart dennes favorit bland labourministrarna. När Clemens Attlee
efter det sensationella valet 1945 bildade sin regering, blev Bevin dess utrikesminister. Om han
från början delade sitt partis illusioner om en socialistisk förbrödring mellan Englands labour-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
