Wilhelm Bjerkn.es Fritz Busch Sinclair Lewis Maxim Litvinov ’Martin Arrowsmith’ inom vetenskapen, i ’E1-mer Gantry’ inom religionen, i 'Ann Vickers’ inom rättsväsendet och fångvården, i Tt Can’t Happen Here’ och i ’Gideon Planish’ inom politiken, i ’Kingsblood Royal* i förhållandet mellan vita och färgade. Till hans största tillgångar som författare hörde hans kvickhet, lätta fabuleringsgåva, leklust och okynniga persiflage: han var något så ytterligt sällsynt som en samhällsförbättrare och evig oppositionsman som alltid var på gott humör.” (Sten Selander i Sv. D.) Tilldelades 1930 som förste amerikan nobelpriset i litteratur. Aleksi Lehtonen, Finlands ärkebiskop (*1891—127/3). L. blev teol. dr 1923 och verkade som assistent och docent i praktisk teologi vid Helsingfors universitet från 1922 till 1932, då han blev professor i ämnet. 1934 valdes han till biskop i Tammerfors och blev 1945 ärkebiskop i Åbo. Ali Liaquat khan, Pakistans premierminister (*1878—116/10). Han betraktades som Pakistans starke man och som stabilitetens företrädare i den unga statens politik. Han nedsköts av en politisk fanatiker under ett tal i staden Rawalpindi nära huvudstaden Karachi. Maxim Litvinov, f. d. rysk utrikeskommissa-rie, (*1876—131/12). Han anslöt sig 1898 till ryska socialdemokratiska partiet, häktades för revolutionär verksamhet 1901 men lyckades fly till Schweiz och var verksam där och i Ryssland som agitator till bolsjevikrevolutionen 1917. Efter första världskrigets slut var han sovjetrysk delegat vid en rad internationella konferenser och var 1929—1939 utrikeskommis-sarie. Som sådan utverkade han 1933 amerikanskt erkännande av sovjetregimen. Före andra världskrigets utbrott ledde han under flera månader förhandlingar om en brittisk-fransk-rysk pakt men avlägsnades 1939 från sin post och ersattes av Molotov, vilken strax därefter avslöt den rysk-tyska pakten. Efter ett par år i obemärkthet trädde Litvinov åter fram i rampljuset 1941 efter Hitlers anfall på Sovjetunionen. Han blev rysk ambassadör i Washington till 1943 och därefter till 1946 vice utrikeskommissarie. Willem Mengelberg, holländsk dirigent (*1871—fi Schweiz 22/3). M. blev endast 24-årig dirigent för Concertgebouworkest&rn i Amsterdam och förde den fram till en av världens främsta under de 40 år han var dess ledare. Han dirigerade även New Yorks och Londons filharmoniska orkestrar och gjorde konsertturnéer världen runt. I Stockholms konsertförening var han gästdirigent 1940 och 1942. Vid krigsslutet avstängdes han i sitt hemland för sex år från offentlig musikverksamhet på grund av ”onationellt uppträdande” under den tyska ockupationen. Otto F. Meyerhof, tysk-amerikansk biokemist, nobelpristagare (*1884—f6/10). Han var född i Hannover och var e. o. professor i fysiologi vid Kiels universitet, då han 1923 tillsammans med engelsmannen professor Archibald V. Hill erhöll nobelpriset i medicin för sin upptäckt av det lagbundna förhållandet mellan syrgasför-brukningen och mjölksyreomsättningen i muskeln. Han lämnade Tyskland 1940 och blev professor vid Pennsylvaniauniversitetet. Poul Nörlund, dansk museiman (*1888— 126/5). N. anställdes 1917 vid medeltidsavdel-ningen i danska nationalmuseet, och den övervägande delen av hans vetenskapliga produktion faller inom medeltidens konsthistoria och arkeologi. Han ledde under många år utgräv Selim Palmgren Henrik Ramsay Arnold Schönberg Arthur Vandenberg 269