ministerråden sammanslagits. Men själva denna något otympliga form av rådsstyrelse började förefalla tungrodd, och ett mera handlingskraftigt alternativ efterlystes. Vid Atlantrådsmötet i Ottawa i september godkändes Turkiets och Greklands anslutning till pakten. * Regeringsskifte i England Den starka försämring av ministären Attlees ställning som 1950 års underhusval innebar kom alltmer att återverka på dess politik, desto mer som det visade sig allt svårare att samla intresset kring några nya betydande sociala reformer. I stället framträdde den personella förslitningen i regeringen allt starkare. Utrikesminister Bevin tvingades i mars av ohälsa att avgå och avled blott några veckor senare. Hans efterträdare, den som partitaktiker och parlamentariker framgångsrike Herbert Morrison, visade sig snart föga vuxen sitt värv. Härtill kom en uppmärksammad meningsbrytning inom regeringen, som ledde till att den radikala falangens främste man, arbetsministern och tidigare hälsovårdsministern Aneurin Bevan, drog sig ur spelet. De på nytt framträdande ekonomiska svårigheterna hade tvingat finansminister Gaitskell att framlägga en tämligen strävt hållen budget, vari bland annat inrycktes ett i och för sig obetydligt förslag om vissa avgifter inom den hittills kostnadsfria statliga hälsovården. Detta tog Bevan till förevändning för att avgå, samtidigt som han riktade ett häftigt angrepp mot regeringens hela upprustningspolitik, vilken han ansåg otillbörligt inkräkta på socialbudgeten. Under hela sommaren syntes Bevan i stillhet samla sina anhängare för en attack mot partiledningen. Denna föregreps emellertid genom att premierminister Attlee kort före regeringspartiets årskonferens utlyste nyval. Konferensen hölls därför i tecknet av en tillfällig borgfred inom labourlägret, ehuru Bevan och hans närmaste anhängare vann en personlig framgång i styrelsevalet. Efter en valkampanj som starkt påverkades av händelserna i Persien och Egypten blev resultatet på valdagen den 25 oktober att den dittillsvarande knappa labourmajori-teten ersattes av en något starkare konservativ majoritet. Churchill bildade omedelbart regering med Eden som utrikesminister och R. A. Butler som finansminister. Liberalerna, vilka ställt upp endast ett mindre antal kandidater och ytterligare förlorat terräng, avvisade Churchills erbjudande om medverkan i regeringsbildningen. Den nya regeringens första åtgärd var att framlägga första avsnittet av ett omfattande ekonomiskt krisprogram, som syftade till att begränsa statsutgifterna och att i fråga om utrikeshandeln åstadkomma en nedskärning av importen med omkring 350 miljoner pund om året. Liknande åtgärder vidtogs samtidigt av kabinettet Pleven i Frankrike, vilket framträdde som resultat av parlamentsvalen den 16 juni. Dessa medförde ett kraftigt bakslag för kommunisterna och en betydande framgång för general de Gaulles parti, vilket dock vägrade att medverka i regeringen. Den komplicerade situation som valen skapade medförde att den nya regeringen kunde bildas först efter nära två månader. Höstens kommunalval markerade ytterligare opinions-förskjutning åt höger, dock utan att föranleda någon regeringsrekonstruktion. Japan får fred Redan på nyåret gav president Truman den republikanske utrikesexperten John Foster Dulles i uppdrag att förbereda en fredstraktat med Japan. Ryssland ställde från början kravet, att Kina vid förhandlingarna skulle representeras av 318