Norden 1951 Danmark Av redaktör EJNAR NIELSEN Danmarks regering 1951: se Sv. D. Å. XXV1I1 (Handelsminister Ove Weikop avgick och efterträddes av bryggeridirektör A a g e R y 11 e r. Jordbruksminister Henrik H au c h trädde tillbaka och ersattes av kyrkominister Jens Sønderup, som till efterträdare fick prosten Carl Hermansen.) Mot slutet av året ljusnade omsider den ekonomiska situationen i Danmark. Det var inte något bländande ljus, ja inte ens nog för att kunna falla på varje enskild medborgare; men för samhället som helhet var det den uppmuntran man länge hade väntat på. Sedan devalveringen 1949 hade bytesförhållandet i den danska utrikeshandeln, som på den tiden var till Danmarks favör, förskjutit sig till landets nackdel. Strax före devalveringen hade priserna på det danska jordbrukets exportvaror fastställts genom långtidsavtal, gällande i upp till sex år och med snäva möjligheter till regleringar uppåt eller nedåt. Däremot hade inga prisavtal träffats för de råvaror och industriprodukter som Danmark importerade från England, för vilka priserna sedan dess oavbrutet stigit. I juli 1949 var prisindex, med utgångspunkt från priserna 1935, vilka satts till 100, för exportvarorna 308, för importvarorna 289, och index för bytesförhållandet blev 107. Under de första månaderna 1951 varierade denna index mellan 70 och 76, en för dansk ekonomi avgörande minskning; men under de följande månaderna, april—augusti, kom en ytterligare minskning, i det index för bytesförhållandet föll till 65. Den ljusning som kom att prägla resten av året tog sig uttryck i en ökning i index för bytesförhållandet till 69 i september, 73 i oktober och i ett om än obetydligt exportöverskott i november, det första på långliga tider. Samtidigt sjönk den danska valutaskulden till utlandet och europeiska betalningsunionen i ett tempo som ingen hade vågat vänta, och även på denna punkt ryckte landet ur farozonen. Orsakerna till denna förbättring —• om vars varaktighet ingen vågade förutsäga något — var dels att högre priser uppnåtts för jordbruksexperten till England, dels handelsflottans stora förtjänster och slutligen den amerikanska Marshallhjälpen, som hade övermåttan stor betydelse för det danska näringslivets återuppbyggnad efter kriget. Allt som allt hade Danmark fått Marshallhjälp på c.-a 270 milj, dollar, och härav hade en betydande del använts till produktionsfräm-jande åtgärder. Slutligen måste en del av förbättringen tillskrivas den ekonomiska politik som fördes av den borgerliga koalitionsregeringen och vars mål var att bromsa importen och främja exporten genom att begränsa den inhemska förbrukningen och medborgarnas köpkraft. Medlen var kreditåtstramning, bl. a. genom räntehöjning — i Danmark kunde man nu genom försiktig penningplacering få en ränta på 6 procent —, höjda skatter och tvångssparande eller, som det officiellt hette, bundet sparande. Vid årets slut blev denna politiks verkningar klart märkbara och medförde beklagligtvis en icke obetydlig arbetslöshet i de branscher som producerar förbrukningsvaror. Deflationstendensen i regeringens politik var medveten och i sina verkningar så effektiv, att man från näringslivet varnade mot yt 324