Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Danmark. Av redaktör Ejnar Nielsen - Den nya försvarsordningen - Utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sas huvudbestämmelser var att strid oförtövat skulle upptas vid angrepp, utan att
order härom avvaktades eller inhämtades och oavsett huruvida krigsförklaring
vore vederbörande styrkors befälhavare bekant. Ett angrepp vore att betrakta
som mobiliseringsorder, och order som i konungens, regeringens eller högre
militära myndigheters namn utfärdades om att icke mobilisera, icke göra motstånd
eller avbryta påbörjad mobilisering eller strid skulle anses som falska. För det
fall landet delvis ockuperades av angriparen skulle alla som inte kunde nå fram
till sitt eget förband ansluta sig till andra stridande danska eller allierade enheter.
I december nåddes mellan de tre stora partierna enighet om att förlänga
värn-pliktstiden till 18 månader. Det danska försvaret skulle därefter råda över en fast
styrka på 17 000 man i de tre vapenslagen och c:a 40 000 man i hemvärnet.
Efter mobilisering skulle försvarsstyrkan vara 175 000 man, varav 75 000 man
fältstyrkor, 25 000 lokalförsvar, 25 000 reserv och c:a 40 000 hemvärn.
Samtidigt med att denna styrka utbildades, omskolades och inövades skulle
vapenhjälpen från USA få ett mycket betydande omfång. Det danska flyget var
i mycket snabb tillväxt och försågs med den modernaste materiel, till flottan
byggdes nya enheter, kustartilleriet var statt i snabb modernisering, ett
radarnät var i funktion längs kusterna, tunga vapen och stridsvagnar kom från USA,
den inhemska ammunitionstillverkningen återupptogs, handeldvapen och
kulsprutor tillverkades på nytt, och under följande år skulle kaserner och andra
nybyggnader för försvaret uppföras.
Till chef för de allierade styrkorna i Danmark hade general Eisenhower
utnämnt danske arméchefen general E. C. Möller, medan danske överbefälhavaren
amiral Qvistgaard var medlem av Atlantpaktens högsta militära ledning. På
Grönland skulle i samarbete mellan Danmark och USA upprättas en del gemensamma
försvarsområden. Den av amerikanerna under världskriget upprättade
marinstationen Grönnedal skulle övergå i dansk drift och bli huvudsäte för det danska
kommandot på ön, till vars befälhavare utnämndes kommendör Frits Kjölsen.
U trikespolitiken
Den danska utrikespolitiken präglades under 1951 starkt av gemenskapen med
de övriga Atlantpaktsstaterna och av arbetet i FN och Europarådet.
Vid flera tillfällen, bl. a. vid FN:s generalförsamling i Paris i november,
redogjorde utrikesminister Ole Björn Kraft för danska synpunkter, betonade att
Danmarks anslutning till Atlantpakten hade sin grund i dels önskan att säkra landets
fred och frihet, dels övertygelsen att Atlantpakten vore ett medel härtill.
Medan det naturligtvis, sade han, är Atlantpaktens uppgift att skydda de länder den
omfattar mot ockupation under ett eventuellt krig och därvid upprätthålla deras
frihet, skulle det vara ett avgörande nederlag för paktens politik om huvudmålet:
att förebygga ett nytt världskrig, inte uppnåddes.
I april slöts mellan Danmark och USA en ny överenskommelse om Grönland som
ersättning för den, vilken danske ministern i Washington Kaufmann under
Danmarks ockupation undertecknade på egen hand 1941. överenskommelsen gick
då ut på att USA övertog försvaret av Grönland, där man från tysk sida gjort
flera försök att sätta i land okontrollerade expeditioner. Även den nya
överenskommelsen byggde på ett otvetydigt amerikanskt erkännande av Danmarks
suveränitet över Grönland och avsikten att möjliggöra Grönlands försvar med
amerikansk hjälp.
Försvaret av Grönland ägde stor betydelse för alla Atlantpaktens stater, och
från dansk sida mottog man det amerikanska anbudet med hänsyn härtill och
därför att Danmarks eget försvar gjorde det omöjligt att offra de medel och
militära styrkor som krävdes för lösningen även av denna uppgift.
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>