Valordning sfrågan I de politiska partiernas gemensamma program, som tillkom före krigets slut, hade även arbetarpartiet förpliktat sig att så snart som möjligt ge landet en rättvis valordning. Arbetet härför ledde dock än så länge inte till annat resultat än alt arbetarpartiet med hjälp av den berömde odelstingspresidenten Oksviks ”dubbelröst” sörjde för att den dåliga valordning man hade blev ännu sämre. Följden härav blev att arbetarpartiet med mindre än hälften av rösterna fick 85 av 150 mandat under senaste stortingsvalet. Utspelet härvidlag låg nu hos arbetarpartiet. Det förljöds att partiet hade ett förslag till ny valordning färdigt, men ingen visste ännu vad det gick ut på. Man hade emellertid skäl att tro, att en väsentlig bestämmelse däri var att den s. k. bondeparagrafen i grundloven, som tillförsäkrade landsbygdsdistrikten 100 av de 150 representanterna, skulle utgå. Det var omöjligt att säga hur de andra partierna skulle ställa sig härtill. Frågan berodde väl i realiteten på vad arbetarpartiet kunde bjuda utöver förslaget om att utplåna bondeparagrafen. Ett dylikt initiativ i och för sig vore nämligen ingen lösning. Förhållandet till utlandet Krigstillståndet med Tyskland upphävdes 13 juli. Den 8 september undertecknade Norge fredstraktaten med Japan. Norge ställde ett transportfartyg och ett fältsjukhus till förfogande för FN-aktionen i Korea och beviljade penningmedel till återuppbyggnadsprogrammet i Korea. Frågan om norska trupper diskuterades men hade vid årsskiftet föga aktualitet. En av årets stora händelser var domen vid mellanfolkliga domstolen i Haag i fiskerigränstvisten mellan Norge och Storbritannien. Domen var ett helt och fullt erkännande av de norska synpunkterna och en ovillkorlig seger för Norge. Den föll 18 december och gav Norge rätt i påståendet att den fiskegräns, som fastställts i K. resolutionen av 1935, inte strider mot folkrätten. Den politiker som under ett långt liv givit största bidraget till denna lyckliga lösning var högerns ordförande, odelstingspresident C. J. Hambro, som blev föremål för starka hyllningar för sin insats. Löne- och prisutvecklingen Från regeringshåll försökte man ständigt förneka att det fanns allvarliga in-flationstecken i Norge. Emellertid var det ett faktum att prisstegringen i Norge under det senaste året varit mycket betydande. Från 16 oktober gavs ett generellt lönetillägg på 2% öre per timme för yngre arbetare. Jordbruket följde efter med en allmän prishöjning, och åter uppstod en betydande höjning av matvarupriserna. Det hävdades bestämt av regeringen att prisnivån i Norge helt och hållet berodde av' den internationella prisnivån. Från oppositionshåll underströks emellertid starkt att man inte fick bortse från tendenserna till en ”hemma”-inflation. På arbetsmarknaden förekom få arbetsnedläggelser. En allvarlig episod var emellertid den s. k. Askimkonflikten, som gällde en speciell yrkesgrupps arbetsledare. Orsaken till konflikten var ett försök från LO:s sida att ”erövra” arbetsledare —• ett nytt förbund etablerades också. Den föregående praxis, som tillät arbetsgivaren att sluta avtal med arbetsledare om att dessa icke skulle stå kvar i samma fackförening som sina underordnade, upphävdes genom en lag — den s. k. lex Askim. En partipolitiskt oavhängig tjänstemannaorganisation bildades — Tjänstemännens Centralorganisation — efter mönster av den svenska TCO. Organisationen fick en god start. 331