En av högerpartiets valaffischer vid riksdagsvalet 1952. frågan hade genomgått i folkpartiet. Herr Ohlin i sin tur klagade över högerledarens hårda uppträdande och beskyllde högern för att i fråga om subventions-politiken ha företagit allehanda kringelkrokar. Finansminister Sköld undrade, hur man skulle kunna använda skatten som kon junkturutj ämnande medel utan att göra den retroaktiv. En proposition om höjning från 1 januari 1953 av skatten på bilar och motorcyklar med bortåt 50 procent, vilken skatt förmodades giva 52 miljoner kronor under första halvåret, föranledde avslagsmotioner från såväl höger- som folkpartiet. Höjningen beslöts emellertid. Höger- och folkpartirepresentanterna i bankoutskottet framförde i början av mars i samband med utlåtandet om ansvarsfrihet för banko- och riksgäldsfull-mäktige en allvarlig kritik av statens penningpolitik. Majoriteten, bestående av socialdemokrater och bondeförbundare, ansåg däremot, att utvecklingen på detta område icke kunde sägas ha varit särskilt ogynnsam, om den bedömdes på längre sikt och hänsyn togs till inkomstutvecklingen. Utlåtandet blev föremål för långa debatter i båda kamrarna. Reservanternas klander utvecklades i första kammaren särskilt av herrar Ewerlöf, Nordenson och Wehtje (alla h). Herr Ewerlöf fastslog, att riksbanken hade uppgivit ledningen av penningpolitiken och accepterat inflationen. Finansminister Sköld betecknade vinstkonjunkturen på exportmarknaden som den främsta anledningen till penningvärdesförsämringen. I andra kammaren frågade herr Hjalmarson (h), vad regeringen ämnade göra för att skaffa landet en valutareserv. Finansministern besvarade ej frågan men lovade, att regeringen skulle fortsätta med sin strama politik till dess prisstegringarna hade bringats att upphöra. Kamrarna biföll i slutet av maj ett regeringsförslag om ett extra tillägg för år 1952 till folkpensionärerna. En folkpartimotion om ett ytterligare tillägg i oktober 5 65