till folkpensionärerna understöddes av högern, dock med den ändringen, att utgiften härför skulle täckas genom en höjning av folkpensionsavgiften, varom beslut i så fall skulle kunna fattas vid höstsessionen. Emellertid gjorde riksdagen ingen ändring i regeringens förslag. Talmannen i första kammaren Johan Nilsson blev den 23 april föremål för en hyllning vid behandling i kammaren av en motion angående höstriksdagarnas arbetsordning. Herr Sten (s) vände sig i ett anförande mot kritik, som hade framställts i pressen med anledning av att talmannen kvarstannade på sin post trots hög ålder. Kammaren var, sade han, ense om att den senast den 10 januari 1952 omvalde talmannen väl hävdade sig i jämförelse med varje annan tänkbar kandidat i fråga om kunnighet, skicklighet och värdighet. Ett stort antal av kammarens ledamöter lät till protokollet anteckna sitt instämmande. Smidigare former för löneförhandlingarna med statstjänstemän? Proposition lämnades i februari om höjning av statstjänstemännens löner och pensioner med i genomsnitt 15 procent. Den årliga kostnaden för statsverket beräknades till 400 miljoner kronor. Därtill kom ökade kostnader genom löne-gradsuppflyttningar. De lägst avlönade fick större höjningar än 15 procent. De särskilda lönetilläggen skulle icke utgå till tjänsteman, som var ansluten till organisation, som varslat eller vidtagit stridsåtgärder i anslutning till förhandlingar i lönefrågor. Denna undantagsbestämmelse blev den 20 februari föremål för debatter i kamrarna dels efter civilministerns svar på en enkel fråga, dels vid remissen av lönepropositionen. Från oppositionens sida uppmanades civilminister Lingman att bortse från prestigehänsyn och snabbt göra upp. Ett framkastat förslag att tillsätta en förlikningsman eller förlikningskommission avvisades av civilministern med påpekandet, att en sådan då skulle få övertaga tjänsteförteckningens arbete. Några dagar senare väcktes två högermotioner i ärendet och en folkpartimotion. Tillägget skulle enligt motionerna icke få innehållas för vissa statstjänstemän. Statsutskottet tillstyrkte propositionen och förordade alltså också strejkklausulen för det särskilda lönetillägget. Riksdagen biföll efter långa debatter detta utskottsförslag. I slutet av mars underställde civilministern riksdagen den överenskommelse, som hade träffats mellan å ena sidan tjänsteförteckningskommittén, å andra sidan statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund och TCO och som tidigare i månaden hade överlämnats till statsrådet. Det var första omgången av förslaget till lönegradsplaceringar. 140 000 statsanställda hade fått sina löner granskade, de flesta av dem hade blivit uppflyttade. Sammanlagt föreslogs löneförhöjningar för 60 miljoner kronor om året. Vid remissen av denna proposition framhöll i första kammaren herr Herlitz (h), att riksdagen icke kunde finna sig i att utan vidare nödgas godtaga resultat av förhandlingar mellan en kunglig kommitté och tjänstemannaorganisationer. En dylik metod gav, ansåg han, ingen som helst säkerhet för att man skulle komma fram till en riktig avvägning av de olika tjänsternas placering. Kamrarna godkände överenskommelsen den 24 maj. De livliga debatterna i ämnet rörde sig delvis om den rent expeditionella uppgift, som numera tillkom riksdagen vid dessa lönefrågors avgörande. Herr Herlitz yttrade, att riksdagens uråldriga roll i sammanhanget var utspelad. Civilminister Lingman konstaterade, att man hade kommit fram till en ny ordning, enligt vilken lönefrågorna 66