avgöres vid förhandlingsbordet. I andra kammaren ifrågasatte herr Håstad (h), om icke riksdagens inflytande kunde tillgodoses genom en ökad representation i förhandlingsorganisationen. Vid riksdagens höstsession behandlades en andra omgång av förslaget till lönegradsplaceringar. Det gällde då placeringar för omkring 27 000 statstjänstemän. Överenskommelserna medförde en årlig kostnadsökning på omkring 25 miljoner kronor. Även nu framkom kritik mot ordningen för dessa löneuppgörelser; önskemål uttalades om en ny form för överläggningarna med stats-tjänstemännen. Tanken på särskilda fullmäktige från riksdagen, som fortlöpande och icke ”klumpvis” skulle handlägga dessa ärenden, fördes ånyo fram. Civilminister Lingman instämde så till vida med kritikerna, att han sade sig tro, att det var nödvändigt att söka sig fram till andra och smidigare former för att klara dessa frågor. ”Jag tror”, sade han, ”att det är bättre att inrikta sig på att lösa en sådan fråga, medan den är färsk, i stället för att lägga sådana på hög och låta dem ligga till sig några år”. Främmande diplomaters rörelsefrihet Från valslaget hösten 1952: Högerledaren Jarl Hjalmarson med maka anländer till vallokalen i Lidingö. Som svar på en interpellation i andra kammaren av herr Hallén (s) meddelade utrikesminister Undén i februari, att ryska ambassadens i Stockholm personal av rysk nationalitet bestod av totalt 55 personer. Härtill kom så den permanenta ryska handelsdelegationen om 37 medlemmar. På frågan i vad mån restriktiva bestämmelser mot ambassadens personal övervägdes, svarade herr Undén, att spörsmålet i vad mån främmande diplomaters rörelsefrihet lämpligen bör regleras på grundval av ömsesidighet är under övervägande. Om de svenska diplomaternas förhållanden i Moskva meddelade herr Undén, att deras rörlighet var begränsad av så hårda restriktioner, att beskickningen hindrades från att fullgöra sina normala uppgifter. Interpellanten berörde i sitt tack för svaret den sedan några dagar aktuella Enbomska spioneriaffären och förklarade, att enligt svenska folkets mening var den ryska personalen här icke huvudsakligen för affärer utan för 67