Landshövding Allan Vougt, som tillkallades som sakkunnig för att utreda frågan om svensk trupp till FN:s förfogande i enlighet med Achesonplanen, framlade resultatet av sin utredning kring månadsskiftet februari—mars. I utredningen uttalade meningar om de förutsättningar, som borde gälla för ett svenskt deltagande i FN-sanktioner, begränsade det praktiska värdet av en ifrågasatt svensk FN-styrka av bataljons eller brigads styrka därhän, att förslaget i Svenska Dagbladet rubricerades som ”internationellt skådebröd”. Debatten kring vårt strategiska läge och de militärpolitiska förhållandena i omvärlden blev livlig sedan högerledaren herr Hjalmarson i riksdagens utrikesdebatt berört försvaret av Bornholm som ett brännande problem även ur svensk synpunkt. På höstsidan kom sedan den stora A-paktsmanövern ”Storebrass” som en ny påminnelse om östersjöområdets vitala betydelse i händelse av en väpnad konflikt mellan öst och väst. Sverige skulle kunna mobilisera en stridsberedd armé på 600 000 man på 8 timmar men vill i nuvarande läge inte inträda i någon militärallians, uttalade statsminister Erlander vid en lunch under sitt besök i Amerika. Riksdagen biföll i februari den framlagda propositionen om en sjuårsplan för flottans ersättningsbyggnader av fartyg. I princip grundade sig planen på det förslag marinchefen avlämnat föregående sommar, dock att planen utsträcktes ett år utöver av marinchefen föreslagna sex. Realiserandet av planen innebar en övergång till en lättare flotta. I ÖB:s äskanden för budgetåret 1953/54, vilka framlades på hösten 1952, kompletterades fartygsplanen med en inom marinledningen uppgjord långsiktsplan för omsättning av artillerimaterielen. Jämväl för kustartilleriet presenterades en dylik plan. Förslaget att flytta örlogsbasen i Stockholm till Hårsfjärdsområdet tillstyrktes av ÖB. Även Stockholms stadskollegium biträdde för sin del riktlinjerna i förslaget. Av viktigare sjösättningar under året kan nämnas sjösättningen av jagarna ”Halland” den 16 juli vid Götaverken och ”Småland” den 23 oktober vid Eriks-bergs varv. Evenemangen var märkliga såtillvida att de nya jagarna var de första som tillkom sedan 1947—1948. Jagarna i fråga var av en större typ än sina föregångare bland landskapsjagarna. Kustartilleriet firade sitt 50-årsjubileum med bl. a. en kungaparad på borggården den 4 juni. För flygvapnets del betonade försvarsministern i statsverkspropositionen att det var mer angeläget med en kvalitativ förbättring, åstadkommen genom en snabbare omsättning av flygplanen, än att utbygga flygvapnets organisation. I de för budgetåret 1953/54 genom ÖB framlagda äskandena föreslog emellertid flygvapenchefen ett fullföljande av 1948 års principbeslut om jaktflottiljernas förstärkning. Ett svenskt reaplan ”Lansen” provflögs i november vid SAAB i Linköping. Strax för jul kom det första exemplaret av flygvapnets nya nattjaktplan ”Venom” till Västerås. Plan av denna typ avses ersätta Mosquitoplanen. Vid övningar över Järvafältet i maj fälldes napalmbomber från attackplan av typen A-21 för första gången i en uppvisning inför svensk allmänhet. Befälsproblem och rekryteringsfrågor stod särskilt för arméns del under debatt. Riksdagen biföll propositionen om instruktörsreformen, vilken grundade sig på ett hösten 1951 av arméchefen framlagt förslag. Härigenom avskaffades volontär-institutionen och infördes en på värnpliktsgrund baserad organisation av långtids- 88