Dr Newton Flew kallar ärkebiskopen Yngve Brilioth till Faith and Order-konferensens president. firas tidigast den 8, senast den 28 mars. Midsommardagen flyttades från den 24 juni till närmaste lördag, och Alla helgons dag, som till 1772 var självständig helgdag den 1 nov. men därefter firats på närmaste söndag, blev åter helgdag med placering på lördagen mellan 31 okt. och 6 nov. I synnerhet midsommarens rörlighet gav upphov till viss betänksamhet. Tre lagstiftningsfrågor, som länge diskuterats och fick ny aktualitet under året, bragtes icke till någon lösning. En sådan var prästernas vigselskyldighet. Under det att friförsamlingarnas predikanter fått vigselrätt men icke vigselskyldighet, har prästerna det senare för alla församlingsbor. Det i föregående krönika nämnda fallet Nordblom, där en ung präst frikändes för sin vägran att viga en frånskild församlingsbo, resulterade visserligen i att hovrätten fastställde rådhusrättens frikännande, men endast på den grund att saken dittills varit tvivelaktig. Så snart prejudikatet fallit, fanns ingen möjlighet för andra att göra samma sak, ty ”Nordbloms invändning att han på grund av kyrkans bekännelse var förhindrad att viga frånskild saknar grund”, utlät sig hovrätten. Frågan om vad som blivit klart genom hovrättens dom kunde dock diskuteras, ty om en tolkning av bekännelsen kunde det ju ej vara fråga, och många beklagade, att saken icke förts till högsta domstolen. Lagstiftningsfrågan ansågs efter det inträffade mera brännande än förut, och Kyrkomötets utredningsnämnd framlade i december förslag i ärendet. Däremot ansågs det från kyrkans synpunkt ingalunda brådskande med mera omfattande pastoratsregleringar och framför allt inte med de påtänkta pastorats-sammanslagningarna. Vid en uppvaktning för ecklesiastikministern den 27 maj kunde Svenska pastoratens riksförbund meddela, att av de 1 061 kyrkoråd, som på förfrågan yttrat sig i ärendet, hade endast 8 anslutit sig till pastoratsindel-ningssakkunnigas promemoria, där det bl. a. skisserades en sammanslagning till treprästpastorat. Däremot hade 797 uttalat sig för anslutning till pastoratsför-bundets förslag, att de pastorat om en eller två församlingar, som äro tillräckligt stora för att motivera en präst, bör organiseras som pastorat med egen kyrkoherde. Den fråga på detta område, som däremot omedelbart kunde och borde lösas, är församlingsdelningen i Stockholm. Trots att ett förslag till tredelning av Bromma, tillstyrkt av församlingen, prästerskapet, överståthållarämbetet, domkapitlet och kammarkollegium, ingivits till K. M:t redan 23 okt. 1951, vidtog ecklesiastikministern ingen åtgärd under året, varom upplysning begärdes i inter- 91