väntade rusningen i samband med olympiaden i Helsingfors som föranledde arrangemangen. Byggnadsdelegationen för storflygplatsen vid Halmsjön föreslog att delegationen skulle avvecklas och upphöra senast med utgången av budgetåret. Ledningen och kontrollen av återstående byggnadsarbeten föreslogs överlämnade till luftfartsstyrelsen samt Väg och vatten.

Det brittiska P&D-systemet för tankning i luften, ”sond och tratt”, slog igenom även i USA. På bilden angör en ”Meteor” tratten för att tanka.

Allmänt sett torde flygåret 1952 ur teknisk synpunkt kunna sammanfattas som triangelvingarnas genombrottsår. En mängd nya deltavingar rullade fram ur experimentverkstäder världen runt. Det största uppseendet väckte kanske engelsmännens väldiga deltabombare Avro 698 ”Vulcan”, med fyra kraftiga reamotorer. På passagerarfronten väckte britternas Bristol ”Britannia” uppmärksamhet, och en annan stor framgång noterade den brittiska flygindustrien då Pan American Airways tecknade kontrakt om tre reapassagerarplan av typ ”Comet III”. Helikoptermarknaden berikades med många nya typer, både av readriven och explosionsmotortyp. Inte minst engelsmännen visade ett påtagligt intresse för att vinna praktiska erfarenheter av helikoptertrafik och öppnade en del provlinjer. En framgångsrik tvårotortyp var Bristol 173. Ett lustigt experiment med tur och returflygning över Atlanten genomfördes i augusti av en ”Canberra”-bombare, som startade från Nordirland kl. 6.35 på morgonen för att flyga till Amerika. Trots hård motvind landade man fyra och en halv timmar senare på Gander, och medan besättningen (R. P. Beaumont, P. Hillwood, D. Watson) åt amerikansk andrafrukost — i samma soluppgång som de bevittnat vid starten från Europa — tankades och översågs planet. Efter en återflygning i stark ”stjärtvind”, som tog endast 3 timmar och 29 minuter, var herrarna hemma igen i England till eftermiddagsteet. Färden gick i båda riktningarna på 12 000 meters höjd.