lögner. Svenska Dagbladet uttalade (26/1) att anklagelserna mot bokförläggare K. O. Bonnier icke på något sätt kunnat verifieras. ”Däremot”, fortsatte tidningen, ”synes det bekräftat att tyskarna på ett eller annat sätt bibringats den uppfattningen att Dagens Nyheter och möjligen även andra enheter i Bonnier-koncernen varit till salu, möjligen även för tyska köpare. Förmodligen har denna senare uppfattning tillkommit genom beskäftig försorg av provisionshungriga mellanhänder, vilka saknat fullmakt... Det är herr Kreuger som utslungat de grova beskyllningarna: bevisbördan åvilar därmed honom. Vad han förmått åstadkomma för att styrka familjen Bonniers delaktighet i försäljnings-ryktena till tyska kretsar har blott varit vissa uppgifter, som leda till en framliden släkting till Bonniers men vilka å andra sidan förringas av annat material, vilket ådagalägger den utpekades klart antinazistiska inställning. Genom att herr Kreuger brustit i sin bevisskyldighet ha hans anklagelser fallit till marken. Att han framställt dem som en motaktion i försvarssyf-te, sedan rykten spritts om att han vore beredd att sälja sina tidningar till LO, rykten som dock icke haft sitt upphov inom Dagens Nyheter, förbättrar icke saken.” En av svenska utrikesdepartementet företagen undersökning av aktstycken i det tyska UD:s arkiv belysande ryktena rörande Bonnierföretagen under kriget gav intet stöd för påståendet att familjen Bonnier gjort några försäljningssonde-ringar i riktning mot tyskarna eller att några förhandlingar ägt rum. Den 26 november 1940 hade dock i Stockholm under ledning av tyske ministern hållits en tysk konferens angående inköp av Bonnierföretagen. Av en hemlig uppteckning härom framgick, att tyskarna bibringats den uppfattningen, att Bonniers ville sälja men att de icke, direkt eller indirekt, varit i kontakt med företagens ägare. Tidningsutgivareföreningens och Publicistklubbens styrelser samt Svenska journalistförbundets verkställande utskott förklarade sig åter villiga att delta i en opartisk undersökning, men då även detta erbjudande avböjdes av hr Kreuger förföll planen. Framåt mitten av februari avstannade äntligen polemiken, sannolikt efter påtryckningar från ledande folkpartihåll, där man med växande olust bevittnat denna hetsiga fejd mellan de stora partiorganen i Stockholm. Löpsedelskrig i Kreuger—Bonnier-affären. 203