Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utrikespolitisk översikt av fil. dr K. G. Bolander
- Västeuropeiska enhetssträvanden
- Förhandlingar om Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransmännen krävde att Storbritannien skulle inträda i försvarsgemenskapen, för
att där utgöra en motvikt mot det förutsedda tyska inflytandet, men detta vägrade
brittiska regeringen, med hänvisning till sina relationer med övriga medlemmar av
samväldet.
Generalen lord Ismay, samväldesminister i
Churchills regering, utnämndes till
generalsekreterare i Atlantpaktens råd.
Förhandlingar om Tyskland
Från rysk sida gjordes ivriga och framgångsrika försök att förhindra eller
åtminstone fördröja skapandet av en effektivare försvarsmakt i Västeuropa. Den
ryska propagandan gjorde sitt bästa för att utså tvivel och splittring bland
västmakterna, och samma mål eftersträvades med diplomatiska aktioner. Den 11 mars
föreslog sovjetregeringen de tre västmakterna omedelbara förhandlingar om ett
fredsfördrag med ett Tyskland, som åter skulle bli enat samt dessutom få hålla en
tillräcklig krigsmakt för att trygga sitt försvar samt få inträde i FN. Villkoret var
emellertid att Tyskland skulle neutraliseras och icke få sluta militära avtal med
någon av sin grannar.
Ryssarna, som visste att tyskarnas
högsta dröm var att landets delning
skulle hävas och att Tyskland skulle
hållas utanför maktkampen mellan öst
och väst, räknade med att många skulle
falla för dessa locktoner, och
västmakterna inriktade sig därför på att
visa hur ihåliga de ryska erbjudandena
var. I den notväxling i frågan, som
pågick under nästan hela året, hävdade
de med allt större kraft att det första
steget mot en uppgörelse måste vara
verkligt fria val i hela Tyskland. Alla
förslag att undersöka om
förutsättningar förelåg för sådana val avvisades
av ryssarna, som vidhöll att frågan om
val inte skulle sättas först; den borde
diskuteras på en konferens av de fyra
makterna, samtidigt med alla andra
tyska problem.
Samtidigt med att notväxlingen
pågick fortsatte ryssarna förberedelserna
för en upprustning i Östtyskland, och
sedan det på hösten blivit klart att
västmakterna inte lät sig avhållas från
att fullfölja sina försvarsplaner, sattes
den östtyska militariseringen i gång på
allvar. Från kommunistiskt håll sades
tydligt ifrån att man inte passivt skulle
finna sig i ratificering av ett avtal som
tillät att Västtyskland åter fick en
armé.
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:08 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1952/0350.html