Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt av fil. dr K. G. Bolander - Europarådet - Atlantpakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förenta staternas utrikesminister Dean Acheson och den brittiske FN-delegaten Selwyn Lloyd
röstar med handuppräckning ”ja” till Indiens Koreaplan, sedan de brittisk-amerikanska
menings-skiljaktigheterna i frågan övervunnits. Sovjetblockets inställning gick däremot ej att rubba, och
Sovjets delegationschef Vysjinskij (till höger) har inte något intresse till övers för den viktiga
omröstningen.
Europarådet
I Strassburg fördes under året förhandlingar i syfte att bygga ut Europarådet
till att bli en högsta instans för de olika överstatliga organisationer som höll på att
ta fast form i Västeuropa. En dragkamp pågick mellan de till stålunionen anslutna
staterna, som ville förvandla Europarådet till en federation, och en annan grupp
under Storbritanniens ledning och med anslutning från bl. a. de skandinaviska
länderna, som ville skynda betydligt mera långsamt. Ett kompromissförslag
framlades av brittiske utrikesministern Eden, vilket i modifierad form enhälligt
godkändes vid höstförsamlingen. Edenplanen gick ut på att skapa ett samband
mellan Europarådet, stålunionen och den planerade europeiska
försvarsgemen-skapen. Detta innebar att stadgan skulle ändras så att förbudet mot att behandla
militära frågor hävdes, men för att alliansfria stater som Sverige och Eire skulle
kunna kvarstå föreslogs en bestämmelse att dessa icke skulle behöva deltaga i
sådana överläggningar.
Atlantpakten
General Ridgway utsågs till Atlantpaktens överbefälhavare i Europa när general
Eisenhower återvände till USA för att bli republikansk presidentkandidat. Lord
Ismay blev organisationens generalsekreterare.
På Atlantpaktskonferensen i Lissabon deltog för första gången de båda nya
medlemmarna Grekland och Turkiet. Den segslitna frågan om befälsförhållandena
i Medelhavet löstes på så sätt, att den brittiske amiralen Mountbatten blev chef
för sjöstridskrafterna, direkt under general Ridgway, medan amerikanska flottan
i Medelhavet förblev underställd överbefälhavaren i södra Europa, den amerikanske
amiralen Carney.
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
