Saarfrågan och Västtysklands skulder Frågan om det autonoma Saarområdet vållade svåra meningsmotsättningar mellan Västtyskland och Frankrike. Frankrikes beslut att utnämna en ambassadör i Saar uppfattades av tyskarna som ett tecken på att Saar ansågs definitivt avsöndrat från Tyskland. Långvariga förhandlingar ledde till principiell enighet om att Saar skulle ”europeiseras”. Då fransmännen icke gick med på att uppskjuta valen i Saar eller att upphäva förbudet för de tysksinnade partierna där, blossade konflikten upp på nytt. Valen den 30 nov. blev emellertid en stor seger för den fransksinnade ministerpresidenten Hoffman. Blott en fjärdedel av valmännen följde tyskarnas uppmaningar att demonstrera genom att rösta blankt. Västtyskland gjorde upp med sina utländska fordringsägare, som skulle återfå praktiskt taget hela sitt kapital. En uppgörelse träffades också med Israel om skadestånd för de förluster judarna lidit under Hitlertiden. Detta avtal väckte vrede inom arabländerna, som hotade att som repressalier utsätta Västtyskland för ekonomisk bojkott. Konsolidering i Storbritannien Den konservativa regeringen i Storbritannien lyckades på kort tid återställa jämvikten i landets ekonomi. De importrestriktioner, som införts hösten 1951, skärptes ytterligare genom budgeten i mars, vilken dessutom innebar att livsmedels-subventionerna skars ned från 410 till 250 milj, pund, samtidigt som inkomstskatten sänktes för de mindre bemedlade. Vidare höjdes diskontot till 4 procent. Beslut fattades att upprustningsprogrammet skulle genomföras under 4—5 år i stället för 3. Redan på hösten uppnåddes balans i de utländska betalningarna, och på samväldeskonferensen i december kunde planer uppgöras som tog sikte på återställande av pundets konvertibilitet. Inom arbetarpartiet, som befann sig i opposition, rådde svåra slitningar mellan partiledningen under Attlee och Bevans 30—50 radikala rebeller. På partikongressen i september lyckades bevaniterna vid valet till partistyrelsen slå ut Herbert Morrison och Hugh Dalton, men vid valet till ”skuggkabinett” tog Attlee med hårda medel revansch, och han tvingade dessutom rebellerna att upplösa sitt ”parti inom partiet”. En långlivad fransk regering I Frankrike föll regeringen Pleven på nyåret på budgeten, och efterträdaren Faure lyckades bara hålla sig kvar en månad. Den tämligen okände högermannen Antoine Pinay bildade den 8 mars en moderat-konservativ regering, som förblev vid makten ovanligt länge för franska förhållanden. Pinay blev populär bland allmänheten genom att hejda inflationen och åvägabringa vissa prissänkningar, och på sommaren lyckades han spränga gaullistpartiet, av vilket en grupp övergick till att stödja hans regering. Då katolikerna strax före jul svek honom under budgetbehandlingen, avgick den helt utarbetade Pinay utan att avvakta votering i nationalförsamlingen. Stalin reviderar Marx och Lenin Stalin framträdde som kommunismens nye lärofader i en 50 sidor lång programskrift, som den 2 okt. offentliggjordes i tidskriften Bolsjevik. Han förkastade eller 352