Sydafrikanska unionens premierminister dr D. F. Malan. om tre medlemmar hade tillsatts sedan kung Faruk abdikerat, men då den ende handlingskraftige regenten, överste Mahanna, visade tendenser att hysa en egen mening, blev han avskedad av Naguib. Även Ali Maher avkopplades, och den 7 sept. utnämnde Naguib sig själv till regeringschef. I samband därmed arresterades ett stort antal av hans främsta motståndare, bl. a. Serag el Din, som i sällskap med Nahas skyndat hem efter statskuppen i juli, samt Hilaly pascha. Naguib hade lovat att regera i enlighet med författningen, men så länge wafd var praktiskt taget det enda partiet i landet och han själv endast hade armén att stödja sig på kunde han inte inkalla parlamentet eller utlysa nya val. I stället tog han itu med att krossa det mäktiga wafdpartiet. Han utfärdade ett dekret, enligt vilket alla politiska partier måste registrera sig på nytt och i samband därmed underkasta sig kontroll och omorganisation, och han genomdrev att Nahas avgick som wafds ledare. Därefter dekreterade han en jordreform, som innebar att storgodsen skulle styckas till förmån för jordlösa lantarbetare. Han avskaffade också den hävdvunna paschatiteln. Sudan Den nya egyptiska regimen var inte sinnad att uppge det nationella kravet att Nildalen skulle enas och att de utländska trupperna skulle dras bort, men Naguib visade sig mera skicklig att förhandla. Britterna å sin sida var principiellt villiga att utrymma kanalzonen, om blott en tillfredsställande uppgörelse kunde träffas för skyddet av därvarande militära anläggningar. Den stora stötestenen var Sudan. Britterna hävdade att Sudan måste få bestämma över sitt eget öde och att en införlivning med Egypten mot sudanesernas vilja inte fick ifråga-komma. Den 22 okt. utfärdade brittiska rege ringen en ny författning för Sudan, som skulle få självstyrelse under tre år, varefter landet skulle få välja mellan full självständighet eller anslutning till Egypten eller samväldet. Egyptiska regeringen träffade kort därpå en separat överenskommelse med sudanska partiledare. Eftersom denna överenskommelse förutsatte direkta val även i södra Sudan, vilket de halvvilda negerstammarna där inte ansågs mogna för, och generalguvernörens befogenheter att skydda dessa stammar inskränkts, framförde britterna invändningar. Dessa gällde också att avtalet tydligen inte skulle ge Sudan rätt att välja anslutning till samväldet. Förhandlingarna pågick ännu vid årets slut. Även i Syrien och Irak kom militära ledare till makten under höstens lopp. I Jordan avsattes kung Talal, som kallats hem för att efterträda sin mördade fader kung Abdullah men snart fick ett återfall i en sinnessjukdom för vilken han tidigare vårdats i Schweiz. 355