Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland. Av redaktör Fredrik Valros - Nödvändiga personskiften - Omslag i utrikeshandeln - Den stora spannmålsimporten - Kreaturslöst jordbruk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befogenheter. Två av de utpekade fanns i den regering, vilken existerade då
avslöjandet gjordes. Socialdemokraterna skyndade sig att omedelbart avkoppla
dessa två och ersätta dem med andra partivänner. De i justitieombudsmannens
redogörelse nämnda fyra politikerna lämnades i förbidan på grundlagsutskottets
beslut rörande nödvändigheten att låta riksrätten pröva deras åtgärder, denna
riksrätt, som blott en enda gång, i början på 1930-talet, trätt i funktion.
Omslag i utrikeshandeln
De förutsägelser, som gjorts i slutet av år 1951 om den lysande
exportkonjunkturens kortvarighet, visade sig redan under det första halvåret 1952 vara riktiga.
Skillnaden mellan de tvenne åren blev för varje månad alltmera påtaglig. Man
började på alla håll göra sig förtrogen med tanken att resultatet av årets
utrikeshandel skulle bli ett betydande importöverskott. Då siffrorna förelåg, fann
man att importen överstigit 182 miljarder mark, medan exporten inbringat något
under 157 miljarder. Importöverskottet kom sålunda att utgöra 24 å 25 miljarder
mark, ett ganska nedslående resultat om det jämföres med det exportöverskott på
32 miljarder, som uppnåddes år 1951. Men detta överskott innebar ett rekord i
sitt slag, även om det räknades i en högeligen värdeminskad valuta. Kyliga och
erfarna bedömare varnade också för att betrakta 1951 års handelsbalans såsom
normgivande. Svårigheterna vid avsättningen av Finlands exportvaror berodde ju
delvis på vissa handelspolitiska åtgärder, betingade av hänsyn till det egna
valutaskyddet, i en del köparländer. Om den nedgående tendensen för exportvarornas
del var klar och redan på hösten 1952 yttrade sig i bl. a. en viss arbetslöshet
i skogarna och i träförädlingsindustrierna, så var villkoren för
hemmamarknads-industrien bättre, med en anmärkningsvärt hög sysselsättning. Industriens
totalproduktion understeg det närmast föregående årets med endast 8 procent, men
översteg med 6 procent industriproduktionen år 1950.
Den stora spannmålsimporten
Den föga lyckliga konjunkturen för utrikeshandeln skärptes av den synnerligen
dåliga skörd, som förorsakades av den stora nederbörden under några kritiska
höstveckor. Man beräknar att den totala skörden blev omkring 10 procent mindre
än förra året, samtidigt med att skördens kvalitet var avsevärt sämre än för ett
år tillbaka. I vissa delar av landet konstaterades direkt missväxt, och enligt
officiellt redovisade undersökningar steg den sammanlagda förlusten för jordbruket
till 7 miljarder mark. En följd av detta var bl. a., att siffrorna för
spannmålsimporten blev högre än någonsin tidigare. Finland importerade mer än 490 000
ton spannmål; av denna mängd var 310 000 ton vete och 131 000 ton råg. Den
som erinrar sig, att Finland under de sista åren av 1930-talet var så gott som
självförsörjande i fråga om brödsäd, förstår att man på detta område kan tala om
en verklig tillbakagång. En del av denna kan förklaras med förlusten av de genom
frederna avträdda åkrarna, en del genom den speciellt dåliga skörden år 1952
och en del med att spannmålsodlingen gått tillbaka. Mest gällde nämnda
tillbakagång rågen. Något kompenserades den minskade självförsörjningen beträffande
rågen av att veteodlingen ökades, men tillfredsställande var bilden inte.
Kreaturslöst jordbruk?
Det pågick även under året en intensiv debatt om jordbrukets inriktning.
Spannmålsodling eller kreatursskötsel? var ett stående diskussionsämne. Farhågorna
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
