Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Översvämningskatastrofen i Västeuropa. Av redaktör Bengt Göran Gauffin
- Hot och bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kringflytande kadaver av drunknade kreatur oskadliggörs.
Hot och bot
Inte blott sydvästra Holland härjades av Ignatiusfloden. Hela den holländska
kustlinjen naggades i kanten, och flera av de frisiska öarna ställdes under vatten.
De flesta av dessa skador kunde snart nog repareras, men i Zeeland blev det
nära nog ett övermänskligt arbete. Många miljoner sandsäckar sänktes i havet
för att bilda nya vallar, vissa järnvägslinjer låg på havsbotten och kunde endast
trafikeras någon timme dagligen vid lågvatten. På sina håll måste man bygga
helt nya ringdammar, då de gamla brast vartefter de reparerats. Ännu flera
månader efter den första flodvågen inträffade nya dammgenombrott och sattes
torrlagda polders på nytt under vatten. Natten till den 6 november — en dag
som blev nationell festdag, liksom 1 februari i framtiden är nationell sorgedag —
kunde man emellertid stoppa igen den sista stora bräschen med betongkassuner,
varefter länspumpningen av de stora salta insjöarna innanför dammarna kunde
börja. Först därefter skulle befolkningen kunna börja flytta tillbaka till sina
gårdar.
Februarikatastrofen klargjorde för ministeriet för vattenreglering att havets
ständiga hot inte var tillräckligt mött genom de existerande dammarna. Ett
gigantiskt projekt har därför utarbetats, vilket redan för ett par decennier sedan
delvis påbörjades genom Zuiderzeedammen. Planen går ut på att bygga en
jättedamm från det vlaandriska fastlandet söder om Schelde, över de zeeländska
öarna, längs dynranden i provinserna Syd- och Nordholland, via
Zuiderzeedammen och längs den frisiska kusten. Kustlinjen skulle därmed förkortas från
2 000 km 1840 och 1 250 km nu till framtida 500 km, och de 14
flodmynningarna skulle reduceras till två, nämligen Rotterdamse Waterweg och
Schelde-mynningen. Två av Rhens fyra mynningar korkades redan 1930 till på detta
sätt, nämligen IJssel och Brielse Maas. Planen, vari också ingick den fortsatta
torrläggningen av IJsselmeer, skulle tillföra Nederländerna hundratusentals nya
ha åkerjord men framför allt tillförsäkra ett beständigt skydd mot havet.
7
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1953/0097.html