Ekonomisk översikt Av redaktör ÅKE LANTZ UTLANDET Stabil konjunktur med vikande råvarupriser Världskonjunkturen speglade under 1953 den påfallande återhämtningen i Förenta staterna efter det föregående årets avmattning i den amerikanska konjunkturen. Även Västeuropas industriproduktion samt inkomster fortsatte i allmänhet att stiga till nya toppvärden. Det under 1951 inledda starka prisfallet på råvarumarknaderna ebbade ut under 1953 och följdes mot slutet av året av ett stabilare skede med vissa prisstegringar för en del råvarugrupper i samband med förstärkning av sjunkande varulager. I stort sett gick förväntningarna på råvarumarknaderna i riktning mot ytterligare prisfall, då pristryckande överskott förelåg för ett flertal råvaror såsom spannmål, socker, en del metaller, gummi och kol till följd av stora skördar och stigande produktionskapacitet. Betecknande för utvecklingen var att den i knapphetens tecken några år tidigare tillsatta och i Washington arbetande Internationella råvarukon-ferensen kunde slopa de sista allokeringarna av knappa råvaror, såsom nickel och molybden. Intresset för internationellt samarbete på råvarumarknaderna kom därmed inte längre att koncentreras på fördelning av knappa tillgångar. Det blev i stället i allt högre grad en fråga om hur man på lämpligaste sätt skulle kunna åstadkomma en mera långsiktig stabilisering av råvarumarknaderna. Ett annat intressant drag i utvecklingen på råvarumarknaderna var förskjutningen i prisrelationerna mellan dollar- och sterlingråvaror till de senares förmån, vilket i viss utsträckning bidrog till att stärka sterlingområdets dollarposition och allmänna betalningsläge. Tenn och gummi, två av sterlingområdets främsta exportråvaror, försämrades dock i pris under 1953 års lopp, medan jute, ull, kakao och te betalades bättre än ett år tidigare. I fråga om dollarråvaror låg huvudsakligen kaffe och fett i högre prislägen än året förut, men i övrigt motiverade det statistiska läget snarare en fortsatt vikande pristendens — helt frånsett eventualiteten av en konjunkturavmattning. Även om industriländerna genom prisfallet på råvarumarknaderna hade kommit i. ett gynnsammare bytesläge än de råvaruproducerande länderna, framträdde dessas minskade köpkraft snart nog i form av minskade inköp, vilket inte minst kom att drabba verkstadsprodukter. Prisfallet på råvarumarknaderna och de skärpta konkurrensförhållandena på exportmarknaderna kom i själva verket att medföra kraftiga påfrestningar i fråga om de internationella betalningsförhållandena. Detta visade sig bland annat i påtagliga betalningssvårigheter för ledande latinamerikanska länder, vilket framtvingade kraftiga importrestriktioner. Samtidigt minskades östblockets exportförutsättningar till Västeuropa, vilket i sin tur medförde en ytterligare sammankrympning av dess import från Västeuropa och en motsvarande nedgång i andra riktningen. Under 1953 gjordes en del glädjande framsteg när det gällde utrikeshandelns liberalisering. Storbritannien fick sålunda möjlighet att höja sin liberaliserings-procent från 58 till 75, samtidigt som Frankrike lättade något på sina rigorösa 128