Inräknas de amerikanska utläggen i Västeuropa för försvarsändamål, beräknades Västeuropas guld- och hårdvalutareserver ha stigit med 500 milj, dollar i kvartalet sedan mitten av 1952. Huvudparten av tillskottet kom främst på Storbritannien och Västtyskland. Detta innebar emellertid inte att den dollarbrist, som kännetecknat hela efterkrigstiden, definitivt kunde betecknas som undanröjd. Enbart en ganska svag konjunkturavmattning i Förenta staterna befarades snabbt kunna medföra en strömkantring. Till de gynnsamma inslagen i världsekonomien hörde också den påtagligt minskade inflationsfaran. Prisnivån visade i flertalet länder en stabil eller långsamt sjunkande tendens, och denna utveckling medgav en uppmjukning av såväl ränte-som kreditpolitiken inom ett antal länder såsom England, Västtyskland, Nederländerna och Österrike. Vissa skattelättnader i ett antal länder och uppmjukning av under inflationsåren införda regleringsåtgärder förstärkte intrycket av 1953 som ett i stort sett gynnsamt år. FÖRENTA STATERNA. Produktionen och sysselsättningen satte under första halvåret nya rekord, men under andra halvåret inträdde en viss avmattning. Landets bruttonationalprodukt rörde sig om 370 miljarder jämfört med cirka 350 miljarder 1952. Arbetslösheten sjönk till ny bottennivå — i medeltal cirka 1,5 milj. Industriproduktionen låg ungefär 8 procent högre än 1952 års volymsiffra. Några inflationsinslag förelåg egentligen inte, trots en viss uppgång i levnadskostnaderna. Ett besvärligt inslag utgjorde jordbrukets sjunkande inkomster och därmed förenade handelspolitiska komplikationer. Landets exportöverskott sjönk väsentligt i samband med ökad import och minskad export. Den kommersiella exporten sjönk från 13,2 till 12,4 miljarder dollar, medan importen steg från 10,9 till 11,3 miljarder, vilket innebar att exportöverskottet sjönk från 2,3 till 1,1 miljard dollar. Medräknat militära utgifter i utlandet på cirka 2,6 miljarder dollar beräknades underskottet i bytesbalansen bli 478 milj, dollar, att jämföra med ett överskott för 1952 på cirka 1,6 miljard. I dessa siffror låg till stor del förklaringen till den övriga världens förbättrade dollarbalans. Landets försvarsutgifter rörde sig om 51 miljarder dollar under en utgiftsstat för löpande budgetår på cirka 72 miljarder, innebärande ett budgetunderskott om cirka 4 miljarder dollar. STORBRITANNIEN. Stigande produktion, ökad sysselsättning samt en fortsatt förbättring av betalningsbalansen kännetecknade utvecklingen i Storbritannien 1953. Industriproduktionen var cirka 5 procent större än året förut, men exportvolymen ökades endast obetydligt. Landet drog nytta av gynnsamma bytesrelationer med utlandet, och den under senare delen av 1952 inledda ökningen av sterlingområdets gemensamma guld- och dollarreserv fortsatte. Importöverskottet kunde reduceras främst till följd av skärpta regleringsåtgärder, men efter hand som betalningsläget förbättrades intog de brittiska statsmakterna en mera liberal hållning i sin importpolitik. Partipriserna sjönk sakta, medan levnadskostnaderna steg, främst i samband med slopade livsmedelssubventioner. Lönenivån fortsatte att stiga och vid årets slut stod man inför risken av besvärande arbetskonflikter, bl. a. inom transportväsendet, vilka väntades utmynna i ytterligare kostnadsökningar. VÄSTTYSKLAND. I Västtyskland fortsatte produktion och export att stiga, en företeelse som varit ett genomgående drag efter valutareformen sommaren 1948. Produktionsvolymen översteg under 1953 med cirka 60 procent 1936 års siffra. Jämfört med produktionsökningen 1951 om cirka 20 procent föreföll emellertid såväl 1952 års siffra på 7 procent som 1953 års siffra på 8 procent förhållandevis blygsam. För 1953 års produktionsökning svarade huvudsakligen 130