Affärsbankernas kassamedel sjönk under 1953 med nära hälften till drygt 390 milj, kr., medan deras innehav av skattkammarväxlar steg med 616 milj. kr. till 1 482 milj. kr. (-|- 71 procent), samtidigt som bankernas obligationsportfölj ökades med 1 013 milj. kr. till 1 863 milj. kr. — en uppgång med 110 procent. Affärsbankernas finansiering av statsupplåningen slukade alltså sammanlagt 1 629 milj kr. eller mer än den totala inlåningsökningen under året. För landets 84 största sparbanker steg inlåningen under 1953 med samma belopp som för närmast föregående år, nämligen med 460 milj. kr. till 6 570 milj, kr., medan utlåningen visade en uppgång med 450 milj. (f. å. 440) milj. kr. till 6 250 milj. kr. AKTIER OCH OBLIGATIONER. Aktiemarknaden präglades under 1953 av försiktig optimism och en sakta stigande trend efter föregående års bakslag, som hade medfört ett genomsnittligt kursfall med ca 20 procent för industriaktier och 13 procent för banker. Återhämtningen under 1953 blev drygt 7 procent för industrierna och 11 procent för bankerna. Årets kurstoppar nåddes i slutet av februari samt början av oktober med ett bottenläge under senare delen av april. Särskilt under andra halvåret stimulerades aktiemarknaden av de gynnsamma för-säljningsrapporterna för skogsindustriernas produkter, vilket medförde ökad efterfrågan och stigande kurser. Marknaden stöddes också av de goda boksluten, som medgav oförändrad utdelning i 90 av de börsnoterade företagen och höjning för sex företag, medan lika många företag måste företa utdelningssänkning till följd av mindre gynnsamma bokslut. Fondemissioner på drygt 200 milj. kr. mot 160 året förut tillförde börsen nytt material. Den största andelen av dessa hade Gränges-bergsbolaget, som genom fondemission höjde aktiekapitalet med 119 milj, kr., närmast följt av Skandinaviska Banken med 46,9 milj. kr. Fondbörsens största papper blev Gränges, varav omsattes värden för drygt 15 milj. kr. Närmast kom Tändstickor med nära 10 milj, kr., Kullager med drygt 8 samt Asea med nära 8 milj. kr. Tätt efter följde Skandinaviska med 6,70, Handelsbanken stam 5,50 och Boliden med 5,10 milj. kr. OBLIGATIONSMARKNADEN hade ännu under första halvåret 1953 stark känning av den knappa tillgången på medel och det stora upplåningsbehovet för stat, kommuner, kraftverk och industrier. Räntetrenden var närmast uppåtriktad, och denna utveckling kulminerade under maj och juni med Stockholms stads svårigheter att via bankerna emittera ett obligationslån till den av riksbanken stipulerade räntesatsen 314 procent. Under andra halvåret lättades trycket efter hand som följd av de under ”Penning- och kapitalmarknaden” skisserade faktorerna. I september ansåg riks-gäldskontoret tiden vara mogen att emittera ett långfristigt 314 procents lån till pari utöver de korta obligationslån, som tidigare börjat placeras hos affärsbankerna. Emissionerna slog väl ut, vilket starkt bidrog till en ytterligare stabilisering av marknadsläget. Placerarnas tidigare förväntningar om stigande räntor vändes till sin motsats, och mot slutet av oktober kunde hypoteksbankerna för första gången sedan 1952 åter sälja sina 314 procents-obligationer till parikurs. Den 19 november företog riksbanken den tidigare omnämnda diskontosänkningen om 14 procent, vilket beredde marken för ytterligare statlig upplåning. Utrikeshandel och sjöfart Utrikeshandeln fick flera intressanta inslag under 1953 vilket dock inte framträdde så starkt i värdesiffrorna som i volymen samt i förändringarna beträffande den geografiska inriktningen. 139