Byggnadsverksamheten var under 1953 särskilt koncentrerad västerut till Spånga med Vällingby och söderut till Brännkyrka och Enskede med Bandhagen, Bagar-mossen och Högdalen. Men den länge försummade innerstaden gjorde sig också påmind med en del nybyggen på Östermalm och Gärdet. Av förorterna tilldrog sig Årsta och Västertorp ett särskilt intresse genom sina olikartade centrumbildningar. När vildmarken ovanför branten mot Årstaviken — den gamla jarlamarken — började bebyggas på 1940-talet kallades Årsta en sovstad. Efter tio år väcktes orten ur sin slummer med en hejdundrande fest på Årsta torg. Centrumhuset invigdes, och det var utan tvivel en stockholmshistorisk händelse av rang. Det originella torget, som med ett öppet hörn anknöt till en välbevarad skogsås, tillhandahöll allt som en kund ville önska, från teater till tandläkare. Bebyggelsen kring det höglänta torgområdet var låg och gav en exotisk smak av hacienda. Längs de angränsande huvudgatorna stod däremot de ofrånkomliga höghusen i stram givakt. Centrum i Västertorp har en annan historia. Orten är betydligt yngre än Årsta men har fått sin hjärtpunkt så att säga färdig från begynnelsen. Terrängen är här ganska slätstruken sedan man passerat Hägerstensåsen, och Västertorps betydelse markeras av höghus i stjärnform. Själva centrumhuset är en skyskrapa i tolv våningar med anslutning till en lägre byggnad för de kommunala funktionerna, inklusive boställsvåningar för präst och läkare. Det är väl sörjt för sammanhållningen i Västertorp, och dessutom pågår experiment för ytterligare samverkan. Sex specialbyggda trevåningshus på gränsen mot Fruängen uppvärms genom gas, kol eller koks. Meningen är att få fram ett jämförelsematerial som kan visa väg till det billigaste och mest effektiva systemet. * Ungdomens fritidsverksamhet ägnades under året en särskild omsorg. För fem olika stadsdelar söderut vidtogs eller beslöts åtgärder. Ett fritidscentrum i Bagarmos-sen (7 000—12 000 invånare) med samlingssal, musikrum, ungdomskafé, klubb-och hobbyrum m. m. skall tillgodose såväl det lokala behovet som intresset från närgränsande områden. I Sköndal med sina upp till 5 000 invånare anskaffades utrymme i en fastighet intill skolan i samhällets centrum. Där skulle bli både barnträdgård och ungdomsgård. Kvarteret bar det lovande namnet Saffransbullen. I Solberga slutligen, för att taga ännu ett exempel, fick Brännkyrka ungdomsråd dispositionsrätt till utrymmen i tre våningar inom en bostadsfastighet i kvarteret Turmalinen. Samlingsrummet där hade plats för 125 personer. * Det är länge sedan kullerstenarna försvann från Stockholms centrala gator. Men de tuktade stenarna motsvarar inte heller den nyaste tidens krav på komfort. Asfalt skall det vara. Den nyutsedde gatudirektören (som för övrigt varit i stadens tjänst i 22 år) berättade för SvD om ett program i den vägen som går löst på en miljon om året. Som ett par av sina främsta uppgifter betecknade han vidare den tioårsplan på minst 250 miljoner som skulle svara för utbyggnad av de viktigaste trafiklederna och den femtonårsplan på 128 miljoner som skulle sörja för avloppsvattnets reglering. Härmed är vi åter inne på trafikproblemen. Årets sensation var kassunen mellan Centralstationen och Tegelbacken som förmedlar tunnelbanans nedstigning i Strömmen. Kassunen byggdes ovan jord för att sedan sänkas ned i leran. I oktober hade man hunnit så långt att arbetsplatsen sattes under övertryck för att kunna 148