Reaflygare vid 62 års ålder — generallöjtnant B. G. Nordenskiöld. För flygvapnets del började 1953 med en besvikelse, nämligen då statsverks-propositionen äskade 590 milj. kr. för flygvapnets del i stället för begärda 680 milj. Flygets andel i den totala försvarsbudgeten sjönk därmed från 34 procent till 30 procent. Beslutet blev föremål för en ganska märkbar presskritik. Nyleveranserna till flygvapnet bestod i första hand av den svenska J 29 — ”flygande tunnan” —, som tillfördes flera flottiljer och ersatte J 21 och J 28 Vampire. Nattjaktflottiljen i Västerås kunde byta ut sina J 30 Mosquito mot den modernare de Havilland Venom, med svenska beteckningen J 33, och vidare tillfördes flygvapnet ett 30-tal tvåsitsiga reaplan av typ Vampire Trainer (J 28 C), som blev vapnets första reaskolplan. J 29 fick en spaningsversion (S 29 C), och på främst Ljungbyhed intog den Saab-konstruerade men i Holland byggda Safiren (Sk 50) den gamla Sk 25:ans plats. Den 25 oktober passerades en viktig milstolpe i svensk flyghistoria. Då gick nämligen det första svenskbyggda flygplanet (det första planet i Sverige över huvud taget för resten) genom ljudvallen, d. v. s. flög med en hastighet större än ljudets eller tekniskt uttryckt överskred Mach-tal 1. Den som svarade för prestationen var Saab:s chefsprovflygare civilingenjör Bengt R. Olow, och den maskin som gjorde ljudvallsgenombrottet var prototypen till flygvapnets nya, i serietillverkning varande allvädersattackplan A 32 ”Lansen”. Ljudhastigheten uppnåddes under ”fullständig kontroll”, som den korta kommunikén från flygvapnet uttryckte saken. En annan ”unik” flygning ägde rum den 19 november, då flygvapnets 62-årige chef, generallöjtnant G. B. Nordenskiöld, flög den snabba, pilvingade J 29. Han torde därmed ha slagit ålders-rekord bland världens alla reaflygare — även om generalens bevekelsegrund i detta fall var något helt annat, nämligen att personligen bilda sig en uppfattning om J 29:ans flygegenskaper efter en serie olyckshändelser som inträffat med flygplantypen. Sveriges hittills största flyguppvisning — och därtill en av de största i världen — var vad flygvapnet kostade på den 700-årsjubilerande huvudstaden, när vapnet den 6 juni ägnade jubilaren sin hyllning. Med sammanlagt c:a 700 plan i luften, bl. a. med en mäktig ”kadrilj” av 540 plan samtidigt över huvudstaden, blev denna uppvisning inte bara en kraftdemonstration utan också en unik åskådningsundervisning i svensk flygarstandard. 196