Konung Ibn Saud av Saudi-Arabien Arabvärldens störste härskargestalt konung Ibn Saud av Saudi-Arabien avled den 9 november i sitt sommarpalats i Taif nära muhammedanernas heliga stad Mekka 73 år gammal. Hans äldste son, den 51-årige emir Saud, proklamerades till konung, och denne utnämnde, som sin första regeringshandling, sin broder Feisal till kronprins och därmed även automatiskt även till premierminister och överbefälhavare. Feisal var dessförinnan under åtskilliga år sitt lands chefsrepresentant vid Förenta nationerna. ”Den märkligaste härskaren Arabien har fram-bragt efter profeten Mohammed och en av de mest betydande och skarpast profilerade politiska personligheterna i vår tid”, skrev i SvD den berömde orientalisten professor H. S. Nyberg om den bortgångne. ”Han var en riksbyggare av stora mått och gjorde vad ingen mäktat göra sedan Mohammeds dagar: han enade den arabiska halvön och skapade därav en stat som, hur primitiv den än må te sig från västerländsk synpunkt, likväl betecknar något alldeles nytt i Arabiens historia och en högst betydelsefull faktor i dagens internationella sammanhang. I den 1945 bildade arabligan var han själv hörnpelaren och fastän det inte synts mycket utåt torde han ha varit själen i det förbittrade arabiska motståndet mot den nya staten Israel. Rent militärt representerade han jämte Jordaniens mycket omtalade arablegion den enda faktorn att räkna med i arabvärlden, och i det senaste skedet av arabpolitiken hade han även genom sin personliga auktoritet en nyckelposition. Hans förnämsta politiska medel vid uppbyggandet av den arabiska staten var hans mästerskap i stamdiplomatien. Han hade lysande ledaregenskaper, höll obevekligt fast vid sin wahhabitiska trosbekännelses stränga och kärva levnadsregler och förde personligen ett mycket enkelt liv även sedan han genom upptäckten av de rika oljefyndigheterna i östra Arabien blivit en stormrik man. Olje-rikedomarna har väl till någon del använts till landets förkovran men till största delen stannade de nog hos Ibn Saud själv eller fann vägen till de ledande stamschejkernas fickor. Han betraktade sitt rike som sin privatdomän och inkomsterna från dess jord som sin privategendom.” Minnestal över marskalk Stalin av statsminister Erlander På morgonen den 6 mars höll statsminister Erlander i den svenska radion ett minnestal över den bortgångne diktatorn, varvid han bl. a. yttrade: ”Stalin har måhända mer än någon annan personlighet i den ryska historien omvälvande förändrat förhållandena inom sitt land, och hans politik har avgörande påverkat världssituationen. En person, som har utövat sådan makt, blir alltid identifierad med sitt verk. Han blir symbolen för sitt land, för sin rörelse eller för de ideer han företrätt.-----Stalin har och kommer under lång tid framöver att förbli föremål för hängiven dyrkan av miljoner människor. Miljoner andra har betraktat honom med bitterhet och fruktan. Likgiltig var han för ingen.----Han var den styrande och ledande viljan vid Sovjetunionens konsolidering och uppbyggnad efter det första revolutionära skedet. Det ryska riket har under Stalin utvecklats till en stark världsmakt. Den kommunistiska läran har visat sig elastisk nog att duga som en ideologi för det moderniserade expansiva världsvälde, som har framträtt på det gamla kejsarrikets ruiner. Stalins personliga insatser både som ideologiens utformare och dess väktare är större än någon annans inom den styrande kretsen i Sovjet.-------Tilliten till honom och förtroendet för hans skicklighet har av det ryska folket känts som en stor tillgång i en värld så fylld av faror och ångest som dagens. Förvisso ökas dess sorg över ledarens bortgång av oron inför framtiden.” 269