Vilhelm Andersen Exkonung Carol Issay Dobrowen Vilhelm Andersen, dansk litteraturhistoriker, professor (* 1864—t 4/4). Han blev 1908 professor vid Köpenhamns universitet i dansk, senare nordisk litteraturhistoria och utövade även efter avgången från professuren 1930 ända in i sin sena ålderdom en omfattande gärning som föreläsare och författare. ”Framför allt blev han den danska 'guldålderns’ vetenskaplige tolk. Genom en rad arbeten, bland dem den berömda Oehlenschlägerbiografien, återskänkte han åt denna diktning den lyskraft som hade bleknat vid sidan av genombrottets elektriskt sprakande rationalism.” (G. B-ll i SvD.) • Sigrid Boo, norsk författarinna (* 1898— t 14/9). Hennes bok ”Vi som går köksvägen” blev en av den nordiska litteraturens och filmens största succeer och den följdes av flera arbeten i samma genre. Ivan Bunin, rysk författare, Nobelpristagare i litteratur (* 1870—t 8/11 i Paris). Hans mest kända verk är romanen ”Byn”, och bland hans produktion i övrigt kan nämnas de delvis på självbiografiskt stoff byggda ”Arsenjevs ungdom” och ”Arsenjevs irrfärder”, novellsamlingarna ”Mitjas kärlek”, ”Livets bägare” och ”Spegeln” samt ”De förbannade dagarna”, dagboksblad från ryska revolutionen, från vilken han 1917 flydde till Frankrike. 1933 fick han Nobelpriset i litteratur. Carol, exkonung av Rumänien (* 1893—t 4/4 i badorten Estoril i Portugal). Han abdikerade 1925 och gick i frivillig landsflykt, sedan han skilts från sin gemål prinsessan Helen av Grekland. Året därpå utropades Carols son Mikael till konung. I juni 1930 återvände kung Carol till Rumänien och blev konung på nytt, sedan Mikael avsatts. Hans förbindelse med madame Lupescu, gift med en rumänsk officer, försvagade dock starkt hans ställning. 1934 gjorde en grupp officerare ett försök att mörda honom och 1940 tvangs han för andra gången att abdikera till förmån för Mikael och flydde till utlandet tillsammans med madame Lupescu, med vilken han gifte sig 1947 i Brasilien. Hon fick då titeln prinsessa. Issay Dobrowen, rysk-norsk dirigent och musiker (* 1894—t 9/12 i Oslo). Han började sin karriär som dirigent vid Moskvaoperan 1919 och hade engagemang i Dresden och Berlin, innan han 1927 kom till Oslo som ledare för Filharmo-nikerna. Han blev norsk medborgare 1929. Åren 1930—1935 ledde han San Franciscos symfoniorkester. Från 1941 var han en mycket anlitad gästdirigent såväl vid Stockholmsoperan som vid Stockholms konsertförening och var dessutom verksam vid Göteborgs orkesterförening. Bland hans nyinstuderingar vid Stockholmsoperan kan nämnas Musorgskijs ”Hovansjtjina”, ”Boris Go-dunov”, ”Turandot”, ”Eugen Onegin” och ”Ras-kolnikov”. Sir Harold Farquhar, brittisk diplomat (* 1894 —t 2/2). Han var generalkonsul i Barcelona 1941—1945 och därefter brittisk minister i Addis Abeba till 1948, då han blev brittisk ambassadör i Sverige, en post som han lämnade 1951. Klement Gottwald, Tjeckoslovakiens president (* 1896—t 14/3). Han var utgången från ett böhmiskt lantarbetarhem, började som snickare och deltog i första världskriget som soldat i österrikiska armén men deserterade mot slutet av kriget. 1921 var han en av det tjeckoslovakiska kommunistpartiets grundare och från 1927 dess generalsekreterare. Under den tyska ockupationen vistades han i Moskva och inträdde sedan i befrielseregeringen som vice konseljpresident. Efter ett år var han själv regeringschef och kunde som sådan utöva ett avgörande inflytande, när den kommunistiska diktaturen upprättades i landet. I juni 1948 blev han president. Hugh Richard Arthur Grosvenor, hertig av Westminster (* 1879—t 20/7). Han var Storbritanniens troligen förmögnaste man, ägare av väldiga gods i Storbritannien, Irland, Canada och Australien och 600 tunnland i Londons centrum. Totalt uppskattades hans förmögenhet till mellan 600 och 900 miljoner kronor. Francis Hirst, brittisk publicist (* 1873— t 27/2). Som redaktör för ”Economist” 1907— 1916 var han på sin tid en av Storbritanniens 272