ett sådant möte. Churchills sjukdom uppsköt Bermudakonferensen, och i stället samlades de tre västmakternas utrikesministrar i Washington i mitten av juli till ett mera informellt möte. Berijas samtidiga störtande gjorde frågan om västmakternas gemensamma politik mot Sovjet högaktuell. Man beslöt att inbjuda Ryssland till ett utrikesministermöte om de tyska och österrikiska frågorna. Behandlingen av dessa centrala problem återupptogs vid en konferens i London i mitten på oktober mellan utrikesministrarna Eden, Dulles och Bidault. En förnyad inbjudan till Sovjet att deltaga i fyrmaktskonferenser om Tyskland och Österrike var huvudresultatet av konferensen. Den fortsatta notväxlingen mellan västmakterna och Moskva ledde sedan till en överenskommelse att hålla en utrikesministerkonferens i början på året i Berlin. Första veckan i december ägde slutligen den uppskjutna Bermudakonferensen rum med deltagande av president Eisenhower, premierminister Churchill och konseljpresident Laniel. Målsättningen för väst-maktspolitiken: oförminskad vaksamhet, fortsatt intimast möjliga samarbete och vidmakthållen styrka, fastslogs. Eisenhowers förslag om att upprätta ett internationellt atomorgan under FN:s hägn som ett första steg att internationellt försöka tämja atomkraften till positiva civila insatser ledde vid årsslutet till förberedande amerikansk-ryska kontakter. Ingenting i den ryska attityden tydde dock på att den var annat än ett led i den allmänna taktiken att förhindra eller förhala för västmaktssamarbetet och väst-maktsförsvaret väsentliga avgöranden. Enhetssträvanden i Västeuropa Utvecklingen i Moskva efter Stalins död och den ryska ”fredsoffensiven” fick kraftiga återverkningar också på de västeuropeiska enhetssträvandena. Detta gäller Akta er! Marken är minerad, skämtar Churchill, och pekar på fotografen, när ”de tre stora” samlas på verandan utanför Mid-Ocean Club på Bermuda. Fotograferingen föregicks av en artig dispyt om placeringen. Eisenhower ville ge Churchill hedersplatsen i mitten men denne insisterade på att den tillkom presidenten som den enda närvarande statschefen, och häri instämde konseljpresident Laniel. 327