experterna hade bebådat. Det program som utarbetats av den nämnda kommittén var, enligt borgerliga bedömares åsikter i slutet av december, tilltaget i överkant. År 1953 steg kostnaderna för kampen mot arbetslösheten till 25 miljarder mark, ett ansenligt belopp då det ses mot bakgrunden av att den ordinarie budgeten uppgick till 180 miljarder. Man emotsåg en säsong med relativt livliga avverkningar till följd av de något stegrade priserna på skogsindustriella produkter. Inställningen beträffande detta problem kunde sålunda karakteriseras med den vanliga termen ”försiktig optimism”. Två goda handelsavtal Bidragande till denna optimism var de handelsavtal, som slöts den 25 november med Sovjetunionen och den 23 december med England. Avtalet med Ryssland innebar en viss minskning av Finlands export dit, en minskning som främst drabbade metallindustrien men som samtidigt skulle vara ett led i strävandena efter den jämvikt i handeln med Sovjet, som inte fanns så länge Finland sålde mera till Ryssland än det köpte därifrån. Den övervikten gav upphov till rubelfordringar, vilka inte kunde utnyttjas i varuutbytet med länderna i väster. Genom avtalet med England kom sistnämnda land att återta platsen som Finlands förnämsta handelspartner på exportsidan under förutsättning att den ram, som avtalet utgör, verkligen fylls. Nämnas bör också, att det från ryskt håll gjordes antydningar om utsikter att betala en del av importen från Finland i guldvaluta, att medge Finland rätt att använda Saima kanal som transportled och att bevilja Finland ett guldlån. Nyheten därom blottades av förre statsministern Kekkonen i en ytterst uppseendeväckande intervju dagen efter det hr Tuomiojas nya regering trätt till. Avslöjandet betraktades som så sensationellt att det gjordes en interpellation i riksdagen beträffande den föregående statsministerns uppträdande; interpellationen blev dock inte besvarad. I stället utsågs en delegation för att fortsätta underhandlingarna; kontakt hade också omedelbart tagits av den nya regeringen. Resultaten av dessa underhandlingar tillhör 1954 års krönika. Annoteras kan vidare, att man från auktoritativt ryskt håll under höstens lopp poängterade den goda vilja som finns att utveckla handelsförbindelserna med Finland. Det lär även förhålla sig så, att Finland hör till de få länder, som med framgång idkar handelsutbyte såväl med östblocket som med västmakterna. Med riksdagsvalen i sikte Efter det beslutet om riksdagsupplösningen och nyvalen i mars offentliggjorts i början av december, begynte det politiska intresset med stigande intensitet kretsa kring kandidatnomineringen, valpropagandan och möjligheterna av en teknisk samverkan mellan de olika partierna. Segervissheten fick måhända sina mest optimistiska formuleringar i den socialdemokratiska opinionsbildningen. Det ansågs på det hållet att resultatet av kommunalvalen i oktober var uppmuntrande, även om inga större förskjutningar ägde rum. Socialdemokraterna kunde också erinra om att de tidigare än något annat parti efterlyst riksdagsupplösningen och att utvecklingen sålunda givit dem rätt. Upplösningen var anmärkningsvärd i så måtto att den åstundades av riksdagens majoritet och alltså inte riktades mot ett ovilligt och genstörtigt parlament. Troligt är att den riksdag, som väljs i mars 1954, kommer att få sin mandatperiod förlängd från tre år till fyra. Riksdagen fattade nämligen på hösten 1953 ett beslut i denna riktning, vilket dock lades liggande av kommunisterna till nästa nyvalda riksdag med motiveringen att förlängningen var riktad mot demokratien. 343