Från prinsessan Ragnhilds bröllop på Skaugum i maj. Från vänster fru Öyvind Lorentzen, kronprins Olav, prinsessan Ragnhild med maken skeppsredare Erling Lorentzen, kronprinsessan Märtha och skeppsredare Öyvind Lorentzen. Venstre, som inte heller inåt varit i stånd att under senare år finna ett ansikte, bar främst skulden till denna situation. Partiet består av en konservativ ”landsorts-venstre” och en ”Oslo-venstre” med Dagbladet i spetsen, som i många frågor faktiskt hävdar synpunkter till vänster om socialisternas. Resultatet av partiets vankelmod visade sig med obarmhärtig konsekvens vid valet. Partiet led ett katastrofalt nederlag och miste 6 mandat. En del av förlusten uppfångade kristliga folkpartiet behändigt — detta förunderliga element i norsk politik, som genom en intensiv spekulation i kristendomens goodwill faktiskt uppnådde ett resultat som måste karakteriseras som något av en seger. Man får emellertid inte låta en annan stor politisk tilldragelse komma alltför starkt i skuggan av årets andra stora politiska händelse — antagandet av den permanenta prislagen. Som även svenska läsare minns var denna lag den mest vidsträckta fullmaktslag som man kände till väster om järnridån. Antagandet av den blev ett faktum; den fråga som ännu inte besvarats var vilket innehåll regeringen ville ge den, hur långt man ville tillämpa lagen. Det stod emellertid klart att regeringspartiet med hjälp av prislagen skulle fortsätta att hålla sträng kontroll över landets näringsliv. Makten skulle fortfarande ligga hos Prisdirektoratet och andra offentliga myndigheter — inte hos den konsumerande allmänheten. Striden om konkurrensen fortsatte. 357