som skulle överta EPU:s roll som kreditförmedlare medlemsländerna emellan, men samtidigt framträdde vissa tecken på att EPU:s efter hand alltmer väloljade maskineri skulle få fortsätta att arbeta ännu ett år framåt, alltså till den 30 juni 1956. De till allmänna tull- och handelsöverenskommelsen (GATT) anslutna staterna samlades i slutet av oktober till den nionde konferensen för en översyn av avtalet och en diskussion bl. a. om förhållandet mellan hög- och lågtariffländer. Konjunkturutvecklingen på de transoceana marknaderna präglades främst av den tidigare nämnda tillbakagången i Förenta staterna, vilken även fick vissa återverkningar i Kanada. De ledande latinamerikanska ländernas export återhämtades något, dock utan att kunna lösa deras svårbemästrade betalnings- och inflationsproblem. I Fjärran östern synes en förbättring ha inträtt i de utanför kommunistblocket stående länderna som följd av inre saneringsåtgärder och teknisk hjälp från andra länder, framför allt från Förenta staterna. I Sydafrikanska unionen förbättrades det ekonomiska läget: importlättnader infördes och nya utlovades för 1955. Återhämtningen i Australien dämpades något till följd av minskade valutainkomster främst som en följd av lägre priser på ull. Beträffande länderna på andra sidan järnridån kännetecknades läget av fortsatt sammansvetsning till ett ekonomiskt och politiskt block samt inom Sovjetunionen av vissa uppmjukningar inom konsumtionssektorn. På internationella råvarumarknaderna var den paradoxala kombinationen av stabila eller stigande råvarupriser och sjunkande USA-konjunktur några av de mera karakteristiska dragen. Mer eller mindre häftiga prisrörelser förekom dock för en del råvaror. De högt uppdrivna priserna på kaffe och kakao började sjunka, huvudsakligen under andra halvåret 1954, och vid årets slut låg priserna på kaffe och kakao cirka 2 procent lägre än vid slutet av 1953. Råvarupriserna på kautschuk undergick en påfallande stegring under större delen av året (-f- 65 procent). Det amerikanska vetepriset steg under 1954 med 15 procent, medan priserna för majs och bomull låg 3 respektive 4 procent högre än året förut. Ullpriserna visade vikande tendens. Metallpriserna steg över lag utom beträffande tenn. Prisstegringen utgjorde för bly 17 procent, zink 12 procent samt koppar 22 procent. Priset på kvicksilver steg nära nog med det dubbla, förmodligen en direkt följd av det pågående arbetet med att utnyttja atomenergi. Prishöjningarna för metaller torde främst ha berott på Förenta staternas utvidgade lagringsprogram för strategiska råvaror. FÖRENTA STATERNA. Den under sommaren 1953 inträffade konjunktur-avmattningen bröts under andra kvartalet 1954 för att mot slutet av året sakta vändas i motsatt riktning. Vid 1954 års utgång låg bruttonationalprodukten cirka 4 procent under den rekordnivå, som uppnåtts genom den från våren 1950 till samma tid 1953 fortgående expansionen. För hela 1954 beräknas värdet av bruttonationalprodukten till 356 miljarder dollar jämfört med 365 miljarder dollar rekordåret 1953. Industriproduktionen understeg 1953 års toppsiffra med omkring 8 procent trots en viss återhämtning mot slutet av 1954, vilken bl. a. framträdde i ökat kapacitetsutnyttjande vid järn- och stålverken (79 procent i november mot 67 procent i september). Byggnadsverksamheten stimulerades av gynnsamma kreditvillkor, och de privata konsumtionsutgifterna var påfallande stabila, likaså löner och priser. Försvarsutgifterna var under 1954 cirka 12 miljarder dollar-lägre än toppsiffran 54 miljarder vid andra kvartalet 1953, och detta innebar att försvarsutgifternas procentuella andel av bruttonationalprodukten sjönk från 109