Om nödvändigheten av medicinsk forskning och av en god läkarkår råder ej delade meningar. Alla är överens om vikten av denna sida av högre utbildning. Läkarvetenskapens framsteg och nya rön följer i våra dagar i allt raskare takt. De öppnar perspektiv, som ej kunde anas för blott två eller tre årtionden sedan. Medborgarnas intresse är ju med all rätt i hög grad inriktat på allt detta. Stöd för fortsatt utveckling är emellertid även här mycket angeläget. En varm önskan för framtiden skulle jag emellertid särskilt vilja uttala, tilläde konung Gustaf Adolf. Livet vid ett universitet består av två delar. Den ena är den undervisande. Genom den utbildas många av dem, som sedan återfinns i ledningen av vårt folks andliga och materiella utveckling på en mängd olika områden. Vikten härav är självklar och iögonenfallande. Den andra delen utgörs av forskningen. Endast genom en tillräckligt omfattande och framförallt djuplodande vetenskaplig forskning förs det mänskliga vetandet framåt, en sak som för all framtid kommer att förbli en livsbetingelse för mänskligheten. Kanhända står detta ej lika klart för många av oss som då det gäller utbildning och examina. Sanningen härav kan därför inte ofta nog inskärpas. Det är och förblir nödvändigt, att tillräcklig tid och tillräckliga materiella möjligheter bereds forskaren — humanisten såväl som medicinaren — att ägna kroppsliga krafter och tankearbete åt sin vetenskaps förkovran. Att härvid forskningens absoluta frihet, ett hänsynslöst sökande efter sanningen utan bitankar åt något håll, är det enda som duger lär väl vid detta laget och med erfarenheter av annat slag i färskt minne nästan kunna betecknas som en truism, en för oss alla självklar sanning, som dock bör komma till klart uttryck även vid detta högtidliga tillfälle. Slutorden i konungens anförande löd: De goda önskningar, som jag således nu frambär till Göteborgs universitet, förbindes med en varm förhoppning om fullföljandet av den intima och förstående samlevnad mellan Göteborgs stad och dess universitet, som hittills präglat förhållandet mellan staden och högskolan. Må universitet och stad samfällt värna och främja vår svenska odling! Göteborgs universitet är invigt. Efter konungens tal följde högtidsföreläsning av professor Weibull om de svenska universiteten. Han erinrade om att Uppsala universitet vid sin tillkomst var en skapelse av den katolska kyrkan, ej av den svenska staten, och att storhetstidens Sverige hade fem universitet, i Uppsala, Lund, Åbo, Dorpat och Greifswald. Vid de därefter följande hälsningarna och uppvaktningarna utbröt en bifalls-storm, när prorektorn vid Uppsala universitet professor Robin Fåhræus framförde en originell hälsning från det på 900-talet grundade universitetet i Salerno, kanske det äldsta i Europa, i varje fall som medicinsk läroanstalt. Hälsningen utgjordes av ett lagerblad från det gamla lärdomssätet. Professor Frisk lämnade så meddelande om ingångna donationer. Transatlantic hade skänkt 250000 kr. som stöd åt medicinsk forskning, från direktör V. Hasselblad m. fl. hade kommit 74 500 kr., från en anonym givare 20000 kr. för att bekosta vissa föreläsningar och från en dam, likaledes anonymt, 5 000 kr. till kostnaderna för invigningskantaten. Den ojämförligt största gåvan blev dock ej nämnd. Det var en jättedonation av direktör Axel Adler, tidigare en av mejerihanteringens främsta företrädare i Sverige. Donationsbreven kom nämligen med posten på själva invigningsdagen och då som en fullständig överraskning. Donator var ej ens inbjuden till invigningshögtiden. Donationerna, avsedda att främja den högre undervisningen vid Göteborgs universitet, Chalmers, Handelshögskolan i Göteborg och Valands konstskola, var på sammanlagt 1016 miljoner kr. med uppdelning på två fonder, Adlerberthska stipendiefonden på sex miljoner och Adlerberthska stödfonden på 416 miljoner kr. Den förra ledde sitt ursprung från 1945, då hr Adler avsatte 1 miljon kr. till stipendier, ett belopp som han under efterföljande år ökade till 6 miljoner, medan den senare fonden var helt nytillkommen. Även den stora stipendiefonden blev först nu bekantgjord. Till invigningen hade Harry Martinson, filosofie hedersdoktor vid det nya universitetets första promotion, skrivit en kantat, till vilken Hilding Rosenberg satt musiken. Den utfördes nu av Göteborgs orkesterförening och Akademiska kören i Göteborg under ledning av Sixten Eckerberg och med Ann-Sofi Rosenberg-Gelli som sångsolist. Invigningshögtiden avslutades med promotion. Namnen på de kreerade hedersdoktorerna och doktorerna efter avlagda prov återfinnes under Doktorspromotioner 1954. 154