Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Flygåret. Av redaktör Bengt Öste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av de amerikanska VTO-maskinerna, Lockheads XFV-1,
i startställning.
Det första helikopterhaveriet inom Sverige inträffade under året i Lysekil. Det
var den 28 juli, då en Bell-maskin fick fel på den s. k. stjärtrotorn och började
snurra runt samt störtade i vattnet. Helikoptern förstördes, men ingen av de tre
ombordvarande skadades.
Storflygfältet Halmsjön norr om Stockholm kom ett stycke närmare sitt
förverkligande — den 26 oktober presenterades fältets första och tills vidare enda
rullbana, som är 2 300 m lång och 60 meter bred. Sammanlagt hade då 23,5
miljoner kronor lagts ned på Halmsjöfältet. Den första banan — den längsta i
landet — har emellertid en ”puckel” mitt på, som kritiserades av SAS-piloterna,
vilka i framtiden enligt planerna skall få använda Halmsjön för träningsflygningar.
Kungliga Svenska Aeroklubbens generalsekreterare, generalmajor Nils Söderberg,
presenterade vid klubbens årsmöte den 20 november en plan för att rycka upp
det svenska sport- och privatflyget. Med stöd av en utredning från flygvapnet
som visade att stora summor sparas genom segelflygets ”förgallring” av blivande
flygelever begärde KSAK en höjning av statsanslaget från 325 000 till 441 000 kr.
Vid 1954 års världsmästerskap i segelflygning, som hölls i England, lyckades det
inte för det svenska laget att försvara traditionerna. De två bästa svenskarna kom
på sjätte respektive trettonde plats.
Flygforskningen i hela världen kom under året att ganska markant inriktas på
hållfasthetsfrågorna. Intresset aktualiserades genom den stora Comet-utredningen
i England, då ett av de över Medelhavet förolyckade flygplanen bärgades med
hjälp av bl. a. undervattenstelevision, forslades till England och granskades av
flygtekniska experter. Man
blev ganska snart på det
klara med att en bristning i
flygplanets metallhölje varit
orsak till åtminstone en av
olyckorna, och
undersökningarna kompletterades genom
prov i en vattentank vid
Farnborough i England, där
en ”Comet” avsiktligt
trycktes sönder för att man skulle
kunna klarlägga dess
hållfasthet under olika
förhållanden.
Utredningen, som blev klar
först i slutet av året, blev
ytterligt dyrbar men
lyckades också rädda stora värden.
Man fann nämligen att de
Cometer som var under
byggnad eller färdigställdes av
de Havilland-fabrikerna med
endast smärre modifieringar
skulle kunna användas som
fullvärdiga
passagerarflyg-plan. Det torde emellertid
dröja innan Cometerna åter
trafikerar flyglinjerna.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:50 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1954/0228.html