Ralph Inge Léon Jouhaux Gabrielle de Jouvenel Lionel Barrymore (Se föreg. sida) Cecilie av Preussen, exkronprinsessa (* 1887-—• t 6/5). Hon var änka efter den 1951 avlidne exkronprins Wilhelm, äldste son till kejsar Wilhelm II. Efter makens död bosatte hon sig i Stuttgart och avled på kurorten Bad Kissingen. Hon var syster till framlidna drottning Alexan-drine av Danmark. Patrick McCarran, amerikansk politiker, senator (* 1876—t 28/9). Han var demokrat men tillhörde partiets ytterst reaktionära högerflygel. Han valdes fyra gånger till senator för Nevada och stod under 20 år i ständig konflikt med presidenterna Roosevelt och Truman. Han arbetade mot immigration och kommunism och gav sitt namn åt de omstridda lagarna på dessa områden. Otto Diels, professor, Nobelpristagare i kemi (♦ 1876—t 7/3). Han var från 1916 till 1948 professor och chef för kemiska institutionen vid Kiels universitet och delade 1950 års Nobelpris i kemi med sin kollega och förutvarande lärjunge professor Kurt Alder, Köln, som belöning för den s. k. Diensyntesen. som spelar en betydelsefull roll vid tillverkningen av råvaror för färg-och textilindustrien. Hussein Fatemi, f. d. persisk utrikesminister (* 1917—arkebuserad 8/11). Han spelade en framträdande roll vid nationaliseringen 1951 av Anglo-Iranian Oils anläggningar i Persien. Vid premierminister Mossadeqs fall i augusti 1953 lyckades han försvinna och höll sig dold till i mars 1954, då han uppspårades av den nya regimens säkerhetspolis i närheten av Teheran. Han ställdes inför rätta och dömdes i oktober till döden för förräderi, bl. a. genom försök att störta shahen för att bilda republik efter kommunistiskt mönster. Arthur Greenwood, engelsk arbetarledare och politiker (* 1880—t 9/6). Efter en tids studier vid Manchesters universitet var han först lärare men kom tidigt in i politiken. 1922 invaldes han av arbetarpartiet i Underhuset. Under andra världskriget tillhörde han samlingsregeringen som återuppbyggnadsminister och tillsatte Beveridge-kommissionen, vars betänkande sedan lades till grund för den engelska sociallagstiftningen. I elva år var Greenwood arbetarpartiets skattmästare och medlem av partistyrelsen. James Hilton, engelsk författare (* 1900—t i Long Beach, Californien, 20/12). Hans i Sverige mest kända arbeten är ”Good-Bye, Mr Chips” och ”Lost Horizon”, på svenska ”Blå månen”, en drömskt suggestiv fantasiberättelse bortom tid och rum. Hans sista arbete ”Allt går igen” utkom i svensk översättning hösten 1954. Flera av hans romaner omarbetades för filmen. William Ralph Inge, domprost vid St. Pauls-katedralen i London. (* 186Ö—t 26/2). Han var en av den engelska kyrkans lärdaste män och djupaste tänkare. Under många år medarbetade han regelbundet i Evening Standard och förordade i sina artiklar bl. a. födelsekontroll. I religiösa frågor var han utpräglad modernist. Han hade presiderat över Londons katedral i 23 år, då han 1934 drog sig tillbaka. Einar Jönsson, isländsk skulptör (* 1874— t 18/10). Han var den isländska bildhuggar-konstens förgrundsgestalt och isländska staten har uppfört ett musenm enbart för hans verk. Bland dessa kan nämnas monumentet över frihetshjälten Jon Sigurdsson framför alltingsbygg-naden i Reykjavik. 1947 erhöll han Prins Eugen-medaljen. Ett monumentalt bildverk över Jönssons hela produktion utgavs efter hans död. Léon Jouhaux, fransk politiker och fackföreningsledare (* 1879—t 28/4). Han var från början tändsticksarbetare, gjorde en snabb karriär inom fackföreningsrörelsen, blev 1909 generalsekreterare i Conféderation général du travail och 1919 vice ordförande i fackföreningsinter-nationalen. Under åren 1925—1928 var han fransk delegat för ekonomiska frågor i FN. Under andra världskriget sattes han av tyskarna i koncentrationsläger i Tyskland och befriades 1945. Då den franska landsorganisationen sprängdes 1947 blev Jouhaux ledare för den moderata riktningen och generalsekreterare i Force ouvrière. 1945 blev han vice ordförande i Internationella arbetsorganisationen och 1949 ordförande i den europeiska en-hetsrörelsens internationella råd. Vid sin bortgång var han ordförande i franska ekonomiska rådet. 1951 erhöll han det nobelska fredspriset. Gabrielle de Jouvenel, ”Colette”, fransk författarinna och skådespelerska (*1873—t 3/8). Som författarinna skrev hon under sitt fäderne-namn Colette. Hennes första roman kom ut år 1900 och hon skrev sedan en lång rad böcker, som blev enormt populära. Åtskilliga av dem dramatiserades och blev även omarbetade för filmen, bland dem ”Chéri” och ”Gigi”. Hon var 284