Amerikanske stabschefen general Ridgway (t. v.) och flygminister Harold Talbott hördes av senatens bevillningsutskott i samband med försvarets anslagsäskanden. Tydligen hade det varit ansträngande i korselden av frågor. mellersta inkomstgrupperna blev reduktionen 25 procent. För första gången på många år upplevde landet i augusti en stor strejkrörelse, föranledd av missnöje med de låga löner varigenom Västtysklands återhämtning underlättats och konkurrenskraften ökats. Vid val i delstaterna Nordrhein-Westphalen, Schleswig-Holstein, Hessen och Bayern förlorade förbundskansler Adenauers kristligt-sociala parti röster jämfört med förbundsdagsvalet 1953 men förbättrade flerstädes sin ställning i förhållande till lantdagsvalen 1950. Partiet gjorde också en frammarsch vid valen till Västberlins ”parlament”. Ytterlighetspartierna både till vänster och höger hölls väl i schack. Hela året stod utrikespolitiken och försvarsfrågan i förgrunden. Socialdemokraterna och LO motsatte sig upprustningen och krävde att förbundsrepubliken, innan en armé blev uppsatt, skulle tillsammans med de övriga västmakterna försöka uppnå samförstånd med Sovjetunionen. Uppgörelsen med Frankrike om Saar vållade splittring inom regeringen, varvid särskilt Fria demokratiska partiet under ledning av Dehler motarbetade Adenauer. Denne ägnade främst sina krafter åt att föra de nya fördragen med Atlantpaktstaterna i hamn, och före årets slut godtog förbundsdagen i första läsningen avtalen. Förbundskanslern måste dock lova att förhandla med Frankrike om en ur tysk synpunkt fördelaktig tolkning av Saar-överenskommelsen och att begära amerikansk-brittisk medling, om svårigheter härvid skulle uppstå. 339