gjorde Nasser denna plan och satt i april åter som premierminister och innehavare av den verkliga makten. Regeringen kunde i juli träffa en uppgörelse med London om brittisk utrymning av Suezkanalzonen (se särskilt avsnitt härom). Under ytan rådde dock alltjämt spänning, och då Nasser i oktober utsattes för ett attentat av en medlem av Muhammedanska brödraskapet, vilket han lyckligen undgick, fick han tillfälle att gå till ny aktion. Han slog närmast till mot Muhammedanska brödraskapet, som försökt utnyttja motsättningarna inom regimen. Ett flertal av brödraskapets främsta män dömdes till döden och avrättades. Ledaren själv, Hassan el Hodeiby, fick sin dödsdom förvandlad till livstids fängelse, sedan han utpekat Naguib som sin bundsförvant. Den 14 november avsattes presidenten. Planer på att ställa honom inför rätta uppgavs dock, främst därför att Nasser drog sig för att utmana presidentens talrika anhängare i Sudan. 1 Kairo undertecknades den 19 oktober den definitiva överenskommelse mellan Storbritannien och Egypten, som skulle göra slut på den brittiska ockupationen av Suezkanalzonen. Undertecknandet gjordes från engelskt håll av ministern utan portfölj i brittiska kabinettet Anthony Nutting och från egyptisk sida av premierminister Nasser. Suezkanalzonen Storbritannien och Egypten inledde i juli nya förhandlingar om Suezkanalzonen. Överraskande snabbt uppnåddes en överenskommelse på 7 år, vars huvudpunkter undertecknades i Kairo 27 juli. Storbritannien förband sig att inom 20 månader bortföra hela garnisonen, cirka 80 000 man. Egypten gick med på att basen hålles i användbart skick; för denna uppgift skall civila brittiska tekniker svara. I händelse av angrepp mot något av arabländerna eller mot Turkiet äger britterna rätt att omedelbart återbesätta zonen. Utrymningen skall försiggå i fem etapper och vara slutförd senast den 20 juni 1956. En del av de brittiska trupper som frigöres flyttas till Cypern och andra baser i Mellersta östern, andra överföres till den strategiska reserven i hemlandet. 341