Oljefred i Persien I Persien fortsatte general Zahedis regering bemödandena att komma på god fot med västmakterna efter den konflikt som börjat 1951, sedan Mossadeq hade förstatligat oljeindustrien och tvingat Anglo-Iranian Oil Co. att överlämna sitt stora raffinaderi i Abadan. Slutlig överenskommelse träffades 5 augusti mellan Persien och ett konsortium bildat av 8 oljebolag — förutom Anglo-Iranian 5 amerikanska, 1 holländskt och 1 franskt — för utvinnande och avsättande av oljan på världsmarknaden. Avtalet innebar att britterna uppgav koncessionen och erkände nationaliserings-åtgärderna i Persien. De kompenserades direkt med ett belopp på 25 milj, pund att betalas under 10 år. Av vinsten på produkten från Abadan skall 50 procent tillfalla Persien. I ett av konsortiet bildat holdingbolag innehar Anglo-Iranian 40 procent av aktierna. Avtalet löper på 25 år men kan förlängas. Oljeuppgörelsen betydde ur politisk synpunkt att Persien undandrogs ett hotande ryskt inflytande. Sydöstasiatisk pakt När Indokinakrisen på våren nådde sin höjdpunkt föreslog amerikanske utrikesministern Dulles en säkerhetspakt för Sydostasien, avsedd att förhindra fortsatt kommunistisk expansion där. Ursprungligen avsågs ett system för kollektivt försvar likt Atlantpakten, men sedan vapenstillestånd ingåtts i Indokina togs frågan upp från förändrade utgångspunkter vid en kort konferens i Manila på Filippinerna i september. De deltagande staterna var USA, Storbritannien, Frankrike, Australien, Nya Zeeland, Filippinerna och Siam samt Pakistan, såsom enda representant för de s. k. Colombostaterna. Sydöstpaktsorganisationen (South East Asia Treaty Organization, SEATO) upprättades genom fördrag, som undertecknades 8 september av de 8 deltagarna. Pakten stadgar icke omedelbart verkande biståndsförpliktelser utan endast överläggningar om motåtgärder i händelse av angrepp eller hot om angrepp. Paktområdet är i norr begränsat av breddgraden 21 grader 30 minuter nord. Spänning i Fjärran östern Sovjetunionen och folkrepubliken Kina slöt i oktober en rad nya överenskommelser, efter förhandlingar som förts i tysthet i Peking. Avtalen innebar i huvudsak att Sovjetunionen inom ett halvår skulle utrymma hamnstaden Port Arthur och överlämna alla sina aktier i de kinesisk-ryska bolagen. De två länderna förklarade sig vilja samarbeta i alla utrikespolitiska frågor och krävde att USA skall upphöra att stödja nationalistregeringen på Formosa. De erbjöd sig att normalisera förhållandet till Japan. Kina erhöll av Ryssland ett långfristigt lån på 520 miljoner guldrubel. Överenskommelserna syntes bekräfta att det röda Kina kan uppträda självständigt gentemot Sovjetunionen men också att bägge länderna, främst av ekonomiska och militära skäl, är intresserade av att hålla nära samman — i synnerhet mot USA. Flera tecken på Mao-regimens stärkta internationella ställning noterades under året. Indiske premierministern Nehru besökte officiellt Peking. Där avlades också visit av en brittisk labourdelegation med förre premierministern Attlee i spetsen. 342