KRIGSHÄNDELSERNA 1954 Av KURT HÄKANSON Tidigt på morgonen den 21 juli nådde man vid konferensborden i Genève fram till ett för både fransmän och vietminhkommunister godtagbart stillestånds-avtal i Indokinakriget. Detta innebar slutet på de blodiga strider, som under exakt 7 år, 7 månader och 7 dagar rasat framför allt bland de sumpiga risfälten och djungelklädda bergshöjderna runt Röda flodens delta i Tonking. Det innebar också, framhöll man på många håll, att det nu för första gången på 23 år rådde fred i hela världen. Den oavbrutna krigsepok, som inleddes med japanernas anfall mot Mandsjuriet i september 1931, hade äntligen upphört. Men så väl var det trots allt inte. År 1954 blev inte den allmänna världsfredens år. Alltjämt rasade krig eller rådde krigsliknande orostillstånd i åtskilliga länder och ännu vid årsskiftet syntes intet slut på dessa relativt små och avlägsna men därför ingalunda oviktiga strider. I Indokina började året med kraftiga kommunistanfall från nordvästra Tonking mot Laos, där det första stora målet bedömdes vara kungastaden Luang Prabang. Endast det redan belägrade djungelfästet Dien Bien Phu, som fransmännen erövrat i november, låg som ett hinder tvärs över anfallsvägen mot söder. Franska granatkastare i aktion i Indokina. 345