uppdraget. Meningen var att åstadkomma en majoritetsregering av agrarer och socialdemokrater, men de sistnämnda förklarade sig ogilla hr Kekkonens programförslag. Det s. k. K-programmet sommaren 1953 levde ännu i friskt minne. Efter det hr K.-A. Fagerholm, riksdagens talman, gjort ett försök samt misslyckats, vilket konstaterades efter sex dagar, gick uppdraget vidare till hr Ralf Törngren, svenska folkpartiets ordförande och utrikesminister i hr Tuomiojas regering. Den 5 maj var den nya regeringen äntligen klar. Hr Törngren satt omgiven av 6 agrarer och 6 socialdemokrater jämte en partilös fackminister, justitieministern Puhakka. Avvecklade regleringar Nämnas bör att hr Tuomiojas expeditionsregering inte hade suttit med armarna i kors och nöjt sig med att sköta endast löpande ärenden. Den hade framlagt ett program, som bl. a. gick ut på att trygga sysselsättningen, bevara freden på arbetsmarknaden, skydda penningvärdet och befria det ekonomiska livet från onödiga regleringar. Den utvecklade också en påtaglig iver i programmets anda. Den 1 mars slopades det allmänna köpkortet, vilket betydde att ransoneringens saga var all; den sista ransonerade varan, kaffet, frigavs. En del andra regleringar upphävdes även. Såsom ett synnerligen viktigt steg mot en friare hushållning betraktade man åtgärden att upphäva hyresregleringen i 6 städer, 11 köpingar och 33 landskommuner. Beslutet utsattes givetvis för omdömen av olika slag. Det fanns kritiker som bebådade ödesdigra följder av frigivningen, medan andra bedömare hälsade den med största tillfredsställelse. Särdeles ljust var perspektivet dock inte för ministären Törngren. Det gällde att gripa sig an med de ekonomiska frågorna och handla på ett sätt som tillfredsställde de båda notoriska antagonisterna inom det agrara och det socialdemokratiska lägret. Visserligen hade regeringen skridit till sitt värv besluten att verka för den ekonomiska saneringen. Dragkampen mellan ”de båda stora” blev dock ett farligt hinder. En av de svåraste stötestenarna var frågan om priserna på jordbruksprodukter, som man inte kunde enas om. Andra tvisteämnen var skogsarbetarnas löner, levnadskostnadernas uppgång (om gränsen 105 för index skulle passeras, skulle följden bli en automatisk utlösning av lönehöjningsmekanismen) samt en del andra störningar; linjerna för nästa års budget skulle ju också dragas upp. Kekkonen avlöser Törngren Då sommaren led mot sitt slut begav sig statsminister Törngren till Danmark på en semesterresa. Under tiden inleddes underhandlingar mellan agrarförbundet och socialdemokraterna angående vissa centrala ekonomiska frågor, gällande lönerna och priserna. Då hr Törngren efter hemkomsten lade fram ett kompromissprogram befanns det att underhandlingarna mellan de två nämnda partierna fortskridit så långt, att hans program förlorat sin aktualitet och undanskymts av ett nytt, som skisserats under hans frånvaro. Ett av resultaten blev att hr Törngren den 14 oktober fann sig böra lämna in sin avskedsansökan. Redan en vecka senare, den 20 oktober, hade dr Kekkonen sin femte regering klar. Det var en regering bestående blott av två partier med ett enda tomrum, avsett för en då ännu icke funnen justitieminister, som emellertid utsågs två veckor senare. I samband med utnämningen av den nya regeringen, bestående av 7 socialdemokrater, 6 agrarer och en fackminister, offentliggjordes också det s. k. rödgröna samarbetsavtalet. 368