Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Syntetiska månar. Av fil. dr Per Collinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från vänster: Astronomer Royal Richard van der Riet Woolley som betecknar propagandan för
rymdflygning som ”tomt prat”, Nobelpristagaren sir George Thomson som förklarar frågan om en
rymdstation späckad med svårigheter och ingenjör Wernher von Brann som uppges vara en av
raketforskningens ledare vid nordamerikanska armén.
får vi nöja oss med de resultat som mera kortlivade och obemannade satelliter kan
skänka forskningen, medan de svävar runt vår planet, under klara nätter synliga
för ögat, där de rör sig ljudlöst bland stjärnbilderna och glider snabbt från horisont
till horisont. Det är möjligt att vintergatans tätare delar inte skulle passa den
mänskliga fysiologien, och det är troligt, att människosläktet lever lyckligast i
engifte med jorden.
Tillägg. Under artikelns tryckning har följande meddelats av Förenta staternas
försvarsdepartement och Vetenskapsakademi (enl. Le Figaro 28/1). I det tiotal
raketer som byggts skall man fördela de olika instrumenten. Varje satellit skall
minskas till cirka 10 kg vikt; hela trestegsraketen är en förbättrad ”Viking”.
För styrningen är motorn i l:a steget (bygges av Glenn Martin Co.)
kardan-upphängd och kan vändas intill fem grader av ett gyroskopiskt styrorgan. Motorn
har en ”push” av 13 500 kg, bränslet är flytande syre, etylalkohol, gasolja och
kiselolja, som drivs in i förbränningskammaren av en vätesuperoxidturbin. Detta
steg arbetar bara i 140 sek., tills raketen nått 1 500 m hastighet per sek. på cirka
60 km höjd. — Andra steget av raketen bygger Aerojet General Corp.
Motorbränsle är en blandning av rykande salpetersyra och ett symmetriskt
dimetyl-hydrazin. Det är slut vid cirka 200 km höjd, och tredje rakethylsan startar där
uppåt med ung. 5 km/sek. eller 18 000 km/tim. Ur sin vertikala kurs styrs den
småningom in i en vågrät. — Vibrationerna vid dessa hastigheter utgör svåra
problem; man räknar med att den lägre luftens friktion kommer att upphetta raketen
till 550° C. Friktionen på sluthöjden 3—400 km är inte känd och man kan därför
inte beräkna hur länge satelliten håller sig uppe. Den skall skickas upp från ett
raketcentrum vid Patrick Air Force Base vid Cocoa i Florida. Armén, marinen
och flygvapnet samarbetar under marinens ledning och i samråd med
Vetenskapsakademien och USA-kommittén för internationella geofysiska året.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:56:11 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1955/0085.html