EKONOMISK ÖVERSIKT Av redaktör ÅKE LANTZ UTLANDET Internationellt rekordår Fortsatt expansion på bred front kännetecknade i hög grad konjunkturutvecklingen för 1955. I motsats till den mera splittrade bild, som präglat de närmast föregående åren, framträdde under 1955 en påtaglig enhetlighet vid en jämförelse mellan produktionsutvecklingen inom de ledande industriländerna — Förenta staterna och Västeuropa. Produktionen steg i snabb takt eller med genomsnittligt cirka 10 procent, vilket innebar att Förenta staterna inhämtade sin eftersläpning från 1954. Även beträffande expansionens ursprung och allmänna inriktning förelåg för 1955 betydande likheter, med den intensiva byggnads-och investeringsverksamheten som främsta pådrivande krafter. Betecknande var också det kraftigt ökade köpintresset för konsumtionskapitalvaror — i första hand personbilar — medan försäljningen av livsmedel och textilvaror stagnerade eller till och med inom vissa avsnitt visade en direkt tillbakagång. De redan tidigare uppträdande svårigheterna att hålla en rimlig balans mellan produktions- och konsumtionssidorna fick ytterligare skärpa främst i Storbritannien och de nordiska länderna som en direkt följd av den alltmer utpräglade bristen på arbetskraft — en utveckling som under årets lopp också började visa sina verkningar i Västtyskland. De med överkonjunkturen förknippade inflationstendenserna sökte man på de flesta håll stävja genom diskontohöjningar — i många fall förenade med en också i andra avseenden skärpt kreditpolitik. Även i Sverige såg sig statsmakterna föranlåtna att i mitten av april tillgripa räntevapnet och därmed uppenbarligen motvilligt överge en ohållbar lågräntepolitik. Åtgärdernas omfattning stod i nära samband med hur pass allvarligt man bedömde inflationstrycket i respektive länder. Medan man i Förenta staterna ännu under 1955 huvudsakligen kunde hålla sig till räntevapnet, måste man i andra länder, främst Storbritannien och de nordiska länderna — där utvecklingen glidit in i ett mera kritiskt stadium — skärpa kreditvillkoren och även vidta andra åtgärder för att dämpa det påtagliga övertrycket i samhällsekonomien. Västtyskland, som under de föregående åren genom en rigorös importpolitik i förening med ett starkt uppsving för exporten hade byggt upp en ansenlig valutareserv, sökte under senare delen av 1955 motverka de begynnande kostnads-stegringarna, bl. a. genom att sänka tullarna. En sänkning av de västtyska tullsatserna var även i andra hänseenden ofrånkomlig, eftersom den västtyska handelspolitiken i detta avseende inte låg i linje med OEEC-organisationens ansträngningar att underlätta handeln länderna emellan. Intressanta var också de västtyska skattesänkningarna vid 1955 års ingång mot bakgrunden av att man t. ex. i vårt land i stället föredrog att betydligt skärpa beskattningen av företagen och även i andra avseenden försvåra deras möjligheter till självfinansiering. Trots de hinder och svårigheter, som uppstått i samband med händelseutvecklingen i de ledande latinamerikanska staterna, visade världshandeln ett fortsatt 8 113