Sven Gr af ström Vilhelm Lundstedt Heribert Nilsson många människoliv. Som byråchef vid UD var hans uppgift under de första krigsåren bl. a. att sköta kontakten med utländska korrespondenter i Stockholm och med tillfälliga ”informationsgäster” med ofta skäligen dunkla syften. För denna uppgift var han synnerligen väl ägnad. Han var en god psykolog, han kunde sina saker och han lät sig inte förbluffas av vare sig herrefolkslater eller insmickrande förställning. Hans insatser i FN skaffade honom under Koreakriget internationell berömmelse, då han som medlem av FN:s s. k. bona officia-kommitté på tre personer fick på sin lott att handlägga, förbereda och försvara förbundets åtgärder i samband med interventionen i Fjärran östern. Såväl i detta arbete som i det uppdrag han 1953 mottog som chef med generalmajors rang för den svenska kontrollgruppen i Korea hedrade han det svenska namnet i sin oförtrutna strävan att fullfölja FN:s svåra och otacksamma uppgift. Vilhelm Lundstedt Professor emeritus Vilhelm Lundstedt, Uppsala, känd socialdemokratisk politiker, avled den 20 augusti nära 73 år gammal. Han blev 1909 jur. dr i Lund och docent i civilrätt där. Åren 1909—1911 var han t. f. professor i processrätt i Lund och blev 1914 professor i civilrätt vid Uppsala universitet, vilken professur från 1938 omfattade även romersk rätt. Han blev emeritus 1947. Som rättsfilosof var han en hängiven lärjunge till den berömde Uppsalafilosofen professor Axel Hägerström. I ett stort antal arbeten kritiserade han gällande rättsteorier, särskilt med avseende på rättighetsbegreppet, såsom vilande på naturrättslig eller i övrigt irrationell grund. Både som vetenskapsman och som politiker var Lundstedt en ytterst stridbar natur som otvivelaktigt drevs av ett glödande rättspatos. L. tillhörde andra kammaren 1929—1948. Heribert Nilsson Botanikern och ärftlighetsforskaren professor emeritus Heribert Nilsson, Lund, avled hastigt den 3 augusti i en ålder av 72 år. Han hade då nyss återkommit från en forsknings- och insamlingsresa i Norrland med nytt material av pilsläktet, Salix, för undersökningar av art- och formbildningen inom släktet. Under mer än 50 år sysslade Heribert Nilsson med botanisk-genetiska undersökningar av släktena Salix och Oenothera, ett fackelblomsläkte, och hade uppnått betydelsefulla resultat med detta material redan under 1900-talets andra decennium. Han kunde sålunda övertygande visa att artskiljande egenskaper vid sin nedärvning följer de Mendelska lagarna. Hans arbeten innebar främst en kritisk vidräkning med den av Hugo de Vries omkring sekelskiftet lanserade evolutionsteori, enligt vilken nya arter språngvis uppstår genom mutation. Heribert Nilsson uppehöll professuren i botanik och zoologi vid Alnarps lantbruksinstitut 1927— 1932, var professor i systematisk botanik och ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan 1932—1934 och blev därefter professor i systematisk botanik vid Lunds universitet. Åren 1911—1927 var han växtförädlingsledare vid Weibullsholm och utförde där bl. a. grundläggande arbeten i fråga om inavel och samkorsning hos råg. 17 257