I överläggningarna i Genève deltog främst president Eisenhower, premierminster Churchills efterträdare Eden, franske konseljpresidenten Faure och Sovjetunionens nye regeringschef Bulganin. Trots misslyckandet talade man alltjämt om en ny ”atmosfär”, men Genèveandan fördunstade efter hand helt sedan de fyra makternas utrikesministrar på hösten hade hållit en ny, lika resultatlös konferens på samma mötesplats. Medan demokratiernas statsmän grubblade över frågan vilka avsikter som egentligen hade legat bakom Sovjets starka intresse för förhandlingskontakten, inledde ryssarna en försåtligt upplagd politisk offensiv med förändrad taktik. Mycket tydde på att de under Genèveperioden inte minst hade avsett att vinna utrymme för nya överrumplande manövrer. Aktiviteten inriktades främst på Mellersta östem och Sydasien. De underutvecklade länderna i dessa områden erbjöds vapen samt ekonomiskt och tekniskt bistånd — i konkurrens med den amerikanska utlandshjälpen. Som en chock för västmakterna kom särskilt avtal om krigsmaterielleveran-ser från östblocket till Egypten, vars konflikt med Israel hade häftigt skärpts. Även Indien kom i förgrunden som mål för ryska penetrationssträvanden. Vid årets slut stod Väst inför en fullständig omprövning av sin politiska strategi. Världsläget kännetecknades vidare av det faktum att Sovjet intensifierat experiment med vätebomber som ett led i kapprustningen med termonukleära vapen. Kris i Fjärran östern — Dag Hammarskjöld i Peking Spänningen i Fjärran östern steg på nyåret. Kommunistiska kinesiska styrkor invaderade den av nationalisterna hållna lilla ön Yikiangshan i Tachengruppen norr om Formosa. Därmed aktualiserades Formosaproblemet och frågan om de kinesiska kustöarna. President Eisenhower erhöll av amerikanska kongressen Ryske regeringschefen Bulganin sträcker avvärjande ut händerna mot horden av fotografer vid avslutningsmötet i Genève. Till vänster premierminister Eden och till höger marskalk Sjukov. 21 321