Canossavandring till Belgrad Sovjetunionen, som redan länge hade visat benägenhet för ett närmande till Titos Jugoslavien, tog på våren ett nytt steg i denna riktning. Regeringschefen Bulganin och förste partisekreteraren Krusjtjev begav sig på eget initiativ till Belgrad i slutet av maj. Krusjtjev beklagade brytningen 1948 och lade skulden på den 1953 avrättade ryske polischefen Berija. Tito syntes dock förhålla sig reserverad till ryssarnas påtagliga önskan om en ny ideologisk likriktning och gav konferensen formen av överläggningar mellan två suveräna stater. I slutkommunikén efter mötet sades, att man hade enats om att ytterligare normalisera de rysk-jugoslaviska förbindelserna på grundval av ”fredlig samlevnad”. Jugoslavien skulle kompenseras för ekonomiskt avbräck till följd av Kominform-blockaden (senare slöts ett nytt Från sovjetledarnas besök i Jugoslavien: marskalk Tito flankerad av sina höga gäster, partichefen Krusjtjev (t. v.) och regeringschefen Bulganin. ekonomiskt avtal). Vidare meddelades, att de två länderna skulle ”utbyta socialistiska erfarenheter”. Det ryska besöket uppfattades främst som en framgång för Titos självständiga politik. Frankrikes välde i Nordafrika på spel Våldsamma kriser skakade Franska Nordafrika, där nationalisterna ökade sin aktivitet. Inom stora områden utbröt verkliga uppror med blodiga strider, och de franska trupperna förstärktes med inalles nära en kvarts miljon man. Läget förvärrades av att den svaga franska regeringsmakten var ur stånd att föra en konsekvent politik och begick upprepade missgrepp. En ljuspunkt var ett självstyrelsefördrag med Tunisien, som åtminstone tills vidare normaliserade förhållandena i detta land. I Marocko blev situationen mycket allvarlig på sommaren. Nationaliststyrkor gick gång på gång till anfall mot fransk militär och bedrev terror mot profranska element. Invånare av fransk nationalitet utövade kontraterror. De olyckliga följ 323