Vid årsskiftet stod valutaproblemen fortfarande i förgrunden i norsk politik. En rad skatter och acciser ökade; staten ökade även sina egna priser: järnvägstaxorna, telefon, telegraf och porto. Att man likväl lyckades hålla prisnivån någorlunda stabil berodde på en prissänkning inom det privata näringslivet som var tillräckligt stor för att uppväga statens egna prishöjningar. Större politisk maktkoncentration Under sommarmånaderna genomförde regeringen med hjälp av sin knappa majoritet i stortinget inrättandet av ett nytt departement för pris- och lönefrågor. Generaldirektören i arbetsmarknadsstyrelsen, den kände LO-mannen Gunnar Bråthen, blev dess chef. Han gjorde sin debut genom ett offentligt uttalande, att Tre nya i ministären Gerhardsen. Från vänster: Gunnar Bråthen, Aase Bjerkholt och Mons Lid. Norge i samband med lönerörelserna 1956 måste bereda sig på att genomföra en ”engångsinflation”. Detta uttalande tog statsministern försiktigt avstånd från. Han kallade det en ”engångsoperation”. Senare — i stortinget — tog regeringen även avstånd från uttrycket, och nu blev den ursprungliga ”engångsinflationen” någonting helt annat, nämligen en ”engångsresignation”! Det andra nya departementet var av konsultativ art och skulle ta hand om frågor som angår familje- och konsumentintressen. Aase Bjerkholt, funktionär i arbetarpartiet, blev konsultativt statsråd. Det sades med ganska stor rätt, att damens första insats, att resa omkring och valtala före kommunalvalen, vid årets slut också varit hennes enda. Ett annat betydelsefullt steg i riktning mot att stärka maktkoncentrationen togs när regeringen strax före jul genomdrev att statsministern bredvid sig skulle få ett så kallat ämbetsverk. I detta skulle tillsättas tre högre chefer, expeditionschefer, samt tre rent politiska sekreterare. En rad andra departement skulle också förstärkas. Saken väckte en storm av protester i stortinget, bl. a. därför att den pressades igenom medan tinget arbetade under stor tidsnöd. Högerledaren Hambro karakteriserade ”ämbetsverket” som ett brott mot Norges konstitution och det mest revolutionerande i norsk politik under de senaste 50 åren! 23 353