ringa och förstått att något särskilt var på färde, varför han genast tagit på sin uniformsmössa och skyndat uppför trappan. Halvvägs upp hade han känt stöten av kollisionen, vilken dock var så svag att han ej kunde drömma om att den skulle visa sig så ödesdiger. När han tidigare lämnat bryggan hade sikten varit hela 6—7 nautiska mil och den var fortfarande god när han först såg ”Andrea Doria” efter kollisionen. Hon hade då av sin fart förts ungefär 1,9 nautiska mil från ”Stockholm”. I fortsättningen uttalade han sitt fulla förtroende för styrman Carstens-Johannsen, ett förtroende som han manifesterat genom att efter kollisionen låta honom stanna kvar på bryggan och föra ”Stockholm” in till New York. Onsdagen den 24 oktober måste förhören med kapten Nordenson avbrytas på grund av hans insjuknande. Han klagade över huvudvärk och yrsel och fördes till ett sjukhus i New York för vård. Här konstaterades en lätt blodpropp i hjärnan, som höll kaptenen på sjukbädden i omkring sex veckor. I samband med kapten Nordensons insjuknande inlade advokat Haight en protest mot den ”bryska” behandling den svenske kaptenen utsatts för av de förhörande advokaterna och som stod i bjärt motsats mot behandlingen av kapten Calamai. Först måndagen den 3 december kunde kapten Nordenson återuppta sitt vittnesmål. Den 26 oktober förhördes ”Stockholms” andre styrman Lars Eneström, huvudsakligen om räddningsarbetet efter kollisionen. Han påpekade upprepade gånger att männen på ”Andrea Doria” i en del fall trängde sig före kvinnor och barn ner i livbåtarna och att organisationen på det italienska fartyget fungerade dåligt. Den livbåt vittnet förde befäl i var den första som skickades från ”Stockholm” och den tog på sin första resa ombord 40—50 personer. Där han låg vid ”Andrea Dorias” sida med sin livbåt fanns endast två rep för de nödställda att ta sig ner för och de första som kom i livbåten var män som tydligen tillhörde besättningen, då några var klädda i vita jackor och hade grå livbälten. Passagerarna hade orangefärgade livbälten. Även rorgängaren som hade vakten på ”Stockholm” olyckskvällen En familj som räddats från ”Andrea Doria” går i land. Den lille pojken är fullkomligt uttröttad och måste bäras av sin fader. 77