ETT JÄRNVÄGARNAS OLYCKS-KVARTAL De tre första månaderna av år 1956 formade sig till ett olyckskvartal för våra järnvägar som aldrig tillförne bevittnats. Två av olyckorna hade ren katastrofkaraktär med dödsoffer till ett antal som man får gå till Getåolyckan 1918 för att finna jämförelse med. Redan på årets andra dag skedde strax norr om Kungsbacka den första olyckan, som krävde ett dödsoffer och relativt begränsade materiella skador. Det var ett snälltåg Köpenhamn—Göteborg—Oslo som kolliderade med ett persontåg Göteborg—Kungsbacka. Orsaken till olyckan: ”den mänskliga faktorn”, i detta fall en missförstådd order om ändrat tågmöte. Gick Kungsbackaolyckan rätt spårlöst förbi, slog meddelandet om katastrofen vid Ställdalen i Bergslagen ned med förlamande kraft och spridde sorg och förstämning i alla folklager. Tjugo dödsoffer, de flesta skolbarn i åldern 12—17 år fick sätta livet till då ett jättetungt ”skenande” malmtåg med vild fart kom rusande mot en bräcklig rälsbuss och dess släpvagn, fyllda av passagerare. Olyckan ägde rum fredagen den 13 januari. De sista dagarna i mars kom så denna skrämmande serie olyckor tre dagar å rad: Tisdagen den 27: Nordpilens urspårning vid Undersvik i Hälsingland, 4 mil norr om Bollnäs. Onsdagen den 28: Katastrofen vid Arvidsjaur på Inlandsbanan. En rälsbuss kolliderar med ett lokalgodståg. 16 dödade. Torsdagen den 29: Nordpilen spårar ur vid Granbo söder om Bollnäs. Två dödade, nio skadade. Arvidsjaurkatastrofen: loket borrade sig med fruktansvärd kraft in i rälsbussen. 79