personlig olycka. Den 13 januari 1956 är den största sorgedagen i bolagets historia under de hundra år som gått sedan boiaget började transportera folk på landets första järnväg. Slutligen nedlade professor C. W. Herlitz en krans å skolöverstyrelsens vägnar varefter rektor Fredrik Nilsson vid Kopparbergs samrealskola läste en egen dikt om sina unga lärjungar som gått bort. UNDERSVIK En kvart före sex på morgonen den 27 mars spårade den sy dgående Nordpilen ur vid Undersvik i Hälsingland, fyra mil norr om Bolinäs. Ett tiotal vagnar gick av spåret utan att stjälpa och blev stående på hjulen vid sidan av spåren. Ingen av de 250 passagerarna skadades allvarligt. Tjäiskada i form av uppfrysning av spåret, ”utslag'’, d. v. s. av tunga lok i stark trafik vållade utvidgningar av rälsernas inbördes avstånd, och ogynnsam krängning i tåget angavs i en kommuniké från SJ som möjliga samverkande huvudorsaker till urspårningen. ARVIDSJAUR Liksom i Stälidalen var det även i Arvidsjaur fråga om en kollision mellan rälsbuss och gods tåg. Olyckan inträffade onsdagen den 28 mars sex kilometer norr om Arvidsjaur på Inlandsbanan. Vid Akkavare, en obemannad hållplats på sträckan Moskosel—Arvidsjaur, skulle rälsbussen, som kom norrifrån, ha inväntat godståget, som kom söderifrån, för möte. Av någon anledning glömde räisbussföraren mötet och kollisionen blev liksom i Ställdalen oundviklig. Sammanstötningen blev våldsam. Loket vräktes upp på bussen och dess buffertar trängde genom stålkonstruktionen. Bussen släpades utefter linjen på en sträcka av flera hundra meter. Det var en fruktansvärd syn som mötte den räddningspersonal som kallades till platsen av befälhavaren på godståget. Dörrar, fönsterrutor och sitsar låg slängda utmed banvallen. Inne i bussen rådde kaos. Döda och svårt skadade låg om varandra. Katastrofen krävde 16 människoliv. Arvidsjaurolyckan väckte genast till liv en delvis upprörd debatt om SJ:s trafiksäkerhetsåtgärder och därvid kom särskilt de obemannade stationerna i blickfältet. En sak var nämligen säker: hade Akkavare hållplats varit bemannad skulle olyckan aldrig ha inträffat. Hur räisbussföraren kunde glömma att bussen i Akkavare skulle möta godståget är ofattbart, så mycket mer som han före avfärden från Moskosels station undertecknat en s. k. säkerhetsorder. Han fick med sitt liv sona sin försummelse. Dagen efter Ställdalskatastrofen var en minnesstund anordnad över de många offren. 6 81