Pensionsutredningen hos socialministern: landshövding Per Eckerberg flankerad av riksdagsman Ernst Ahlberg (t. h.) och förste sekreteraren i TCO Otto Nordenskiöld. Hr Ohlin ansåg att det var en stark budget med ett överskott på bortåt en miljard. Finansministern vill höja skatterna i stället för att sänka dem trots det väldiga överskottet, sade han. Vikarierande högerledaren hr Cassel — hr Hjalmarson var vid tillfället FN-delegat i New York — menade att budgeten var ett skrämmande monument över den socialdemokratiska hushållningens misslyckande. Den olikartade värderingen gav statsministern anledning till påpekandet att oppositionen var splittrad. För egen del ansåg hr Sträng att hans nya budget visserligen var svagare än den föregående, men han trodde ändå att den skulle bli ett effektivt vapen i kampen mot inflationen. Förre finansministern, hr Sköld, var orolig och varnade för ytterligare försvagning. Redan löntagarorganisationernas krav ingav oro, ansåg han. Skattesänkning Inom partierna hade man länge varit överens om önskvärdheten av en kommunal skattereform genom höjning av de kommunala ortsavdragen till samma nivå som de statliga. I sammanhanget påtalades att man vid den kommunala beskattningen i själva verket tog ut skatt även på en del av inkomsten som motsvarar livets absoluta nödtorft. Ett sådant förfarande står i strid med en grundläggande princip i svensk skattelagstiftning. Finansministerns förslag innebar att de kommunala avdragen i huvudsak fördubblades. För gift skattskyldig skulle de sålunda komma att uppgå till 3 520 kr. i ortsgrupp II och 4 000 kr. i orts-grupp V. Effekten skulle vid oförändrat uttag bli en kommunal skattesänkning med tyngdpunkten i de lägre inkomstskikten. Det årliga skattebortfallet för kommunerna beräknades till 425 milj. kr. Under de tre första åren skulle staten ge full kompensation för detta bortfall och under ytterligare fem år successivt reducerade bidrag. I en högerreservation i bevillningsutskottet yrkades att hel kompensation endast skulle utgå under ett år; man menade att kommunerna ju förr dess hellre borde söka anpassa sig till de nya avdragen. Reservationen avslogs; i övrigt antogs reformen genom enhälliga beslut i bägge kamrarna. 37