Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inrikespolitisk översikt. Av redaktör Tore Zetterberg
- Vårriksdagen
- Ny nykterhetsgiv
- Skärpt rattfyllerilag
- Fångvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3,5 procent (pilsner klass II håller 2,8 och vanligt starköl 4,5 procent). Tanken
var att detta öl, som beräknades kosta omkring 65 öre flaskan, skulle kunna bjuda
brännvinet den konkurrens som det alltför dyra 4,5-procentiga starkölet inte
lyckats med.
Redan i bevillningsutskottet bröt sig meningarna i fråga om det nya ölet. Det blev 10 röster för
och 7 mot; tre ledamöter avstod från att rösta. I kamrarna skiftades skarpa hugg mellan företrädare
för olika uppfattningar. De positivt inställda med hr Sträng i spetsen trodde att det skulle vara
möjligt att på detta sätt förskjuta konsumtionen något från brännvin till öl, d. v. s. en utveckling i
”dansk riktning”. Motståndarna med förre finansministern hr Sköld i täten hävdade att mellanölet
snarare skulle bli en kompletteringsdryck till brännvinet än en ersättningsdryck för detta. Hr Sköld
tyckte att hans efterträdare tog alldeles för lätt på saken, och han fann sig t. o. m. föranlåten att
citera en dikt han nyss hört: ”Du rider på en regnbåge med en månstråle i din hand”. Hr Sträng
erkände sin underlägsenhet på det lyriska planet, men han trodde inte att han var mindre realistisk
än hr Sköld. Man skall inte överdriva betydelsen av att införa ett öl med 6 å 7 tiondelar högre
viktsprocent än det vanliga, sedan man släppt den 40-procentiga starkspriten fri, ansåg han. Vid
voteringen, som i alla läger emotsågs med utomordentligt intresse, segrade Sköld-falangen, om än
med knapp marginal (65 röster mot 63 i första kammaren och 109 mot 102 i andra). Det blev
alltså inget mellanöl. I övrigt godtogs i allt väsentligt de föreslagna nykterhetspolitiska
förändringarna.
Skärpt rattfyllerilag
Den 8 maj beslöts om lagändring i fråga om s. k. rattonykterhet, d. v. s. det
lindrigare brottet vid otillåten alkoholkoncentration i samband med bilkörning.
Den nedre gränsen sänktes från 0,8 till 0,5 promille. Tanken var, såsom första
lagutskottet framhöll, att man på så vis skulle markera principen att
alkoholförtäring och förande av motorfordon är oförenliga. Att gränsen satts just vid 0,5
och icke förskjutits ytterligare nedåt berodde på att man av praktiska skäl måste ha
en viss marginal. Alkoholvärden under denna gräns ansågs också i realiteten
betydelselösa. För att inte den nya bestämmelsen skulle bli alltför hård fastslogs att
regelmässig indragning av körkortet icke skulle ske i fall där promillen låge mellan
0,5 och 0,8. Riksdagen var inte enhällig, men lagändringen antogs med stor
majoritet.
I sitt uttalande gjorde utskottet några uppmärksammade allmänna reflexioner. Grundtemat i
resonemanget var att tiden nu borde vara inne för en översyn av rattfyllerilagstiftningen i syfte att
möjliggöra en smidigare straffrättslig reaktion än den nuvarande. Beträffande det grövre brottet, det
egentliga rattfylleriet, ifrågasattes huruvida man icke borde slopa anknytningen till blodalkoholvärdena och
i stället tillämpa fri bevisprövning. Samtidigt ansågs det lämpligt att straffskalorna toges upp till
övervägande. Man kunde tänka sig att låta det räcka med böter eller villkorlig dom i vissa fall, där
straffet förut regelmässigt var fängelse. Härför ansågs bland annat det förhållandet tala, att
återfalls-frekvensen vid rattfylleri är mycket obetydlig.
Fångvården
Förhållandena inom fångvården hade under en följd av år förvärrats. I synnerhet
på de slutna anstalterna hade man fått en mycket besvärande överbeläggning. För
att i görligaste mån tillgodose lokalbehovet hade man bl. a. tillgripit provisorier av
olika slag. Under 1957 förvandlades sålunda kavallerikasernerna i Hälsingborg
till fångvårdsanstalt, och samtidigt förvärvades en fabriksbyggnad i Ulriksfors,
vilken efter ombyggnad skulle användas som fängelse. Nya anstalter skulle uppföras i
Tidaholm och Norrtälje; dessa väntades bli färdiga i slutet av 1958. Ett modernt
rannsakningsf ängelse i Skogome (Göteborg) togs i bruk hösten 1957.
Under 1957 fattade riksdagen principbeslut om ersättningsanstalter för det
otidsenliga Långholmsfängelset. Två centralanstalter skulle sålunda uppföras, den ena i
Österåker (400 platser) och den andra i Kumla (270 platser). Ingenting blev
emellertid bestämt om när dessa byggnadsarbeten skulle igångsättas.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:56:51 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1957/0040.html